Åsa Melin

Väktare till skydd och tröst av Åsa Melin

Åsa MelinEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan hos Åsa Melin i Peppinge. 

Länge var måleriet det centrala, men en dag började lusten till det tredimensionella skapandet att tränga på. Och det blev ansikten, säregna ansikten som med låga röster talar ur det förgångna och som har en alldeles särskild förmåga att stanna i minne och känsla hos den som en gång mött dem. Väktare kallar hon dem för, vänliga sådana. Första gången de kom till henne var hon hos sin syster Ida i Stora Köpinge, med sig dit hade hon en klump lera för att ha något för händerna. Och händerna formade ett par ansikten.

  • Jag blev förvånad, det var inte folk jag kände igen, säger Åsa. Annars när man skulpterar fritt blir det lätt en blandning av familj, vänner – denna gång var det helt andra personer som trädde fram ur leran. De kom från förr, men var ändå så levande.
  • Jag tänkte inte så mycket, men provade lite till, det tryckte på – och är det något som är meningen så får man göra det så länge det kommer. Och det har inte slutat än utan bara accelererat.

Ansiktena bär med sig sin historia, ibland har de ett namn och emellanåt frågar hon var kommer du ifrån?  Tidigare ville hon inte påverka betraktaren av det avslutade verket utan lämnade tolkningsutrymmet helt fritt. Idag ser hon annorlunda på saken och hon delar gärna med sig av deras namn och det som de bär med sig.

  • De har kommit hit för att berätta en historia, säger Åsa. De kommer från olika tidsepoker och olika folkslag. De representerar alla dem som inte fått vara med i den offentliga historieskrivningen, det är inga grevar och baroner, kungar eller furstar, utan vanligt folk med sina enskilda liv och historier som vill få kontakt och vara med.

Galleriet har öppet året om vilket innebär många möten. Påsk till augusti är den utåtriktade tiden, då är det mycket folk i rörelse som besöker galleriet. Åsa påpekar vikten av att var och en blir väl bemött och säger att huset fungerar i stor utsträckning som social scen. Stolarna är därför många hos Åsa, där kan man sätta sig en stund, hämta andan och försjunka i sina tankar, vila i nuet och i upplevelsen. Ofta kommer djupa frågeställningar upp om livssituationer. Skulpturer och målningar föder frågor och väcker slumrade känslor som plötsligt kan få ytkänning. Många blir berörda, någon kan börja gråta stilla och galleribesöket slutar då med en varm kram. En besökare frågade till och med om han inte skulle kunna få rulla ut sin sovsäck på golvet och stanna i den speciella atmosfären hela natten. Lugnet kommer sedan i september när tiden för sig själv tar vid.

  • Möten är för mig något av det viktigaste i livet, det kan vara att möta en sten, en blomma eller en människa. Alla möten betyder något, även dem med mig själv, säger Åsa som helst arbetar om natten, gärna flera påföljande nätter.

 

Du kan möta Åsa Melin och se om det finns en väktare för dig själv eller någon du tycker eller värnar väldigt mycket om på Galleri Peppinge.

Text Anna Gunnert / Österlen 360°

Comments are closed.