Här blommar det!

Den som i likhet med Voltaire visste att odla sin trädgård söker sig gärna till Österlen. Här växer och blomstrar intresset för odling och det är ingen slump att kända trädgårdsprofiler och journalister med gröna fingrar söker sig hit. Jordmånen och klimatet är det mest gynnsamma i Sverige och många har inspirerats av trädgårdskulturen från länderna runt Medelhavet. Här finns plantskolor, handelsträdgårdar, trädgårdar öppna för visning och butiker med allt för trädgården. Här växer rosorna, här finns ekologiskt uppdrivna plantor samt ätbara växter och mycket annat. Datum för Trädgårdsrundan med Öppen Trädgård är den 13 – 14 maj, 7 – 9 juli och 19 – 20 augusti. På kartan finns flera trädgårdar att inspireras av, till exempel Backagården, En liten bit av Medelhavet, Keramika Fantasia, Margareta Forslund Design, Maria Ekbergs Keramik, Karl Fredrik på Eklaholm och Gamla Bryggeriet. Allt är grönt och skönt!

 

Från Oden till en fantastisk trädgård i Smedstorp

Gamla Bryggeriet, SmedstorpOm inte stranden eller konsten lockar, följ med Karin Erlandsson på en historisk tur.

Ta sikte på Tomelilla och väg 19 så kommer du till byn Skåne Tranås, där kan det vara värt att gör ett stopp och njuta av den härliga bymiljön. Skåne Tranås var en gång ett viktigt vägskäl och en betydelsefull mötesplats. Här fanns gästgifveri och skjutsstation där man kunde byta hästar. Byn hade också egna marknader och var dessutom ett religiöst centrum i trakten. Byns storhets tid är visserligen förbi, det blev så när järnvägsknuten Tomelilla växte fram, men man kan fortfarande ana historiens vingslag. Svenska Turistföreningen har ett mycket populärt vandrarhem här och vill man äta en härlig måltid så är Daniel Berlin krog det absolut bästa!

Nu åker vi vidare mot Onslunda.  ”Odenslund är ett gammalt namn uppkallat efter en offerkälla i närheten där man offrat till Asa-guden Oden. Byn var för 50 år sedan en stor by med mycket folk, järnvägsstation, hotell och en hel del småindustrier och hantverksföretag. Byn var känd under namnet Borstabyn och borstbinderiet hade anor från 1800-talets mitt och gav många bybor levebröd. I boken ”Onslunda- Borstabygden” kan man bl.a läsa om att företaget varit kunglig hovleverantör i 30 år med ryktborstar till kungens hästar! Namnet ”Borstakungen” inregistrerades 1951 som varunamn och hade som mest uppemot 50 anställda och 1990 såldes företaget och drivs idag under namnet ”Scandborst AB”. Idag kan man besöka cafét, affärs- och utställningslokal.

Har man tur så får man ta del av hantverkstraditionen ”in live”!

Även hembygdsmuseet är väl värt ett besök.

Onslunda kyrka är uppförd 1862 på samma plats som en medeltida kyrka tidigare fanns.

Tar man av norrut på vägen mot Vitaby så har man på östra sidan Onslunda sten, som är ett unikt naturområde med bok- och avenbokskog på mycket stenig mark och man förflyttas bakåt i tiden direkt! Stengärden, öppna ljungbevuxna gläntor, hagmarker, härlig lövskog och landskapet har säkerligen ytterst få ingrepp under 1900-talet. Följ med till Gårdslösa och Smedstorp genom att klicka här ….

Det magiska växthuset

BACKAGÅRDEN ANNONSBILD REDIGERAD

Troligtvis är det ljuset då det känns som att man är ute fastän man sitter inne i värmen. Kanske är det grönskan med fikonträd, eukalyptus och de vinrankor som dinglar ovanför huvudet under sommaren. Kanske är det för att inredningen härinne består av trädgårdsmöbler som det känns mysigt. Hundar är välkomna och barn kan springa fritt och det gör inget om man spiller på stengolvet.

Förmodligen är det hembakade pajer och kakor som serveras här som gör att man känner sig hemma. Eller kanske är det en känsla av att vara i kontakt med jorden. Växthuset är nämligen byggt mitt ovanpå en så kallad Inka-pelare (ett starkt kraftfält) som en förbluffad jordenergiexpert upptäckte en gång med sina slagrutor när han hade vägarna förbi. Men den starkaste kraften måste ändå vara 80-åriga Gunnel Broman som med sin skaparglädje har bidragit till en trivsam plats att koppla av och varva ner på. Det sägs att det här är en grön oas eller en kraftplats där man har lätt för att stanna upp och fundera över livet. Gästerna stannar ofta länge i lugnet. Därför har Backagården myntat begreppet ”en plats för själen” som sin slogan läs mer på  www.backagarden.com . Deras främsta målgrupp är, som de ser det, den stressade stadsmänniskan på flykt sökandes lugnet.

Sökandet leder till Backagården på Österlen, en skånegård mellan mjuka kullar och vida fält vid vägkanten mellan Kåseberga och Löderup. Växthuset står här på baksidan av Backagården tack vare Gunnels ivriga önskan att odla blommor trots att hon vid den tiden då hon köpte växthuset inte ägde någon mark! Hon köpte växthuset på vinst och förlust vid en konkursauktion 1986 innan hon ens visste var det skulle placeras. Hon ägde ingen fastighet då. Hon visste inte ens hur stort växthuset var eftersom det var nedpackat. Hon visste bara att hon skulle odla blommor någonstans. Växthuset visades sig vara mycket stort, totalt 500 kvm, men på väg till Backagården ramlade en del av växthuset av från lastbilen så det krympte lite.

Gunnel är uppväxt på Österlen och köpte Backagården, en 1800-tals gård, på sommaren 1986. Hon började med att odla eterneller och sälja blommor. Sedan lade hon till försäljning av linnegods som tillverkades i Litauen. Efter ett tag fick hon frågan av personalen på Dag Hammarskjölds Backåkra om hon inte kunde börja med kaffeservering eftersom många besökare efterfrågade det. Backagården ligger nära det här populära turistmålet.

Så har verksamheten vuxit med åren och kaféet blev så populärt att sonen Kai Svensson blev indragen i att jobba där på somrarna. Nu har han tagit över mycket av det dagliga arbetet med Backagården och kaféet drivs numera i separat regi sedan 2011 av Przemyslaw Rozavski och hans mor Danuta. De odlar egna grönsaker och kryddor på gården som sedan används i matlagning och sallad – inte bara ekologiskt utan också så närodlat man kan komma. Deras specialiteter är räkmackor, västerbottenpaj och scones med hemmagjord havtornssylt från buskarna vid Backagården. Przemyslaw undersöker nu om kaféet kan bli KRAV-certifierat och drömmer om att starta en restaurang här. ”Normalt stänger vi kl. 18.00 men ljuset är så fint i växthuset vid skymningen och solnedgången att det är synd att inte utnyttja den tiden och njuta av ljuset”, säger han och blickar mot framtiden.

Det har anordnas bröllop i lokalen. ”Bröllopsgästerna tycker om den annorlunda atmosfären”, säger Kai Svensson. ”Vi har upptäckt att växthuset har jättebra akustik”, tillägger han och nämner konserterna som han arrangerar i växthuset. I år den 15, 16 och 17 juli kommer Malmöpoeten Jacques Werup och jazzpianisten Jan Lundgren med gästartisten Edda Magnason. Den 25 juli är det dags igen för åttonde året i rad för en konsert med den berömde gitarristen Janne Schaffer med Stefan Blomqvist på klaviatur. En konserttallrik serveras vid de här tillställningarna som ofta blir fullsatta.

Men för det mesta är det bara öppet under dagen på Backagården, varje dag under sommaren men fredag till söndag under vissa andra perioder. Säsongen varar från mars till december.

Förutom växthusets kafé, hittar du också här Kais presentbutik och Butik Omtanke, en klädesbutik som drivs av Helén Abrahamsson sedan åtta år tillbaka. Hon säljer kläder i naturmaterial som består av en kombination av linne och siden. Många av hennes kunder kommer tillbaka år efter år.

Nya medarbetare har kommit hit men grundaren Gunnel är kvar som inspiratör. Hon sköter fortfarande blommorna i växthuset och ser till att det finns färg i rabatterna både inne och ute.

Hennes senaste projekt tillsammans med några medarbetare är en örtträdgård som är inspirerad av Hildegard von Bingen (1098-1179), en nunna och abbedissa som helgonförklarades 2012. Hon är känd för sin helhetsläkekonst där hon använde örter, ädelstenar, kostråd och läkande toner. Örtagården är uppbyggd i liten skala än så länge och den blev en 80-års present till Gunnel, som trots sin ålder, fortfarande sprudlar av energi.

”Det skall inte vara flott här men mysigt och gott”, säger hon om sitt livsverk  –  växthuset som fortfarande frodas med idéer. Hon skyndar sig iväg för att skapa något vackert i växthuset.

Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.

Borstar för det vardagliga och det ovanliga

Ann-Christine Magnusson har uppfunnit en tangentborste med gethår.Ärligt talat, när jag först gick in i Sveriges enda borstbutik, tänkte jag att det här inte kan vara så roligt, speciellt eftersom jag avskyr städning. Jag blev förvånad. Mest för att jag inte visste hur användbara borstar kunde vara, från att skala potatis till att rensa upp oljeutsläpp. Jag köpte till och med några olika borstar som kommer att göra underverk och som kommer att vara den perfekta presenten till mina vänner, speciellt skäggiga sådana!

Vad sägs om en borste som gör rent tangentbordet, till exempel? Borsten är gjord av gethår som når under tangenterna och drar till sig damm. Perfekt till alla som har en dammsamlare under sina fingertoppar!

Eller en borste som är gjord för att kamma skägget med? Skägg är inne och många unga män visar sin manlighet genom att odla en skog av hårväxt.

”Några män kom in i butiken och frågade efter en skäggborste så jag tänkte att jag måste utveckla en. Den måste vara i lagom storlek för ett skägg”, säger Ann-Christine Magnusson som är ansvarig for butiken och produktutvecklingen. Hon har nyligen tagit fram en speciell skäggborste som är gjord av bok med vegetabiliskt fiber från Indien och hår från piggsvin. Ann-Christine håller det gamla hantverket vid liv genom att tillverka borstar med handsättning.

En annan borste som hon har uppfunnit är speciellt gjord för att framkalla mer hårväxt. Man masserar sin hårbotten med borsten. Jag ska ge den till min tunnhåriga vän så att han kan prova den!

Hon visar upp en annan uppfinning – en lång borste gjord av ett syntetiskt material som är fäst på en metallpinne avsedd att sätta in i en borrmaskin. Man stoppar ner borsten i en hink med vatten och nypotatisar. Borsten roterar och skalar potatisar på noll tid. Vem kunde tänka sig att en borrmaskin kunde användas vid matlagning?

Man kan skratta men det här företaget från den lilla byn Onslunda på Österlen har gjort sitt för att rädda miljön från en naturkatastrof. När oljeutsläppet i Mexikanska golfen blev en världsnyhet 2010 blev deras borste, som är speciellt gjort för att ta upp olja från havet, en storsäljare i Amerika. Borsten roterar på havsytan och oljan passerar genom en slags kam som fångar upp oljan och för bort den till en cistern. Borsten är gjord av nylon speciellt för ändamålet.

Närmare till hands finns skidvallaborstar som används av olika nationella skidlandslag i Skandinavien. Hur de vallar sina skidor hålls hemligt och kan vara nyckeln till framgång i en sport med små marginaler. En liten borste kan göra skillnaden mellan guld och silver. ”En av våra vallaborstar har tråd av metall som är 0,06 mm i diameter vilket gör metallen mjuk som hår”, säger Ann-Christine Magnusson.

En annan innovation är en diskborste av nylon som klarar av temperaturer på 120 grader så den kan användas direkt i en stekhet panna utan att bli förstörd.

Borstbinderiet i Onslunda har gamla anor och har funnits här sedan 1800-talet då byn blev känd som ”borstbygd”. Det nuvarande ML BorstaTeknik som driver butiken och tillverkar borstar härstammar från 1875 då Mårten Larsson startade sin borstfabrik i byn genom att ta över sin brors verksamhet. Brodern Lars åkte till Amerika medan Mårten stannade hemma och blev en sorts kung. Snart hade han 25 fast anställda i sin verkstad och ett 75-tal hemarbetare runt om i bygden. Han blev känd som ”Borstakongen” förmodligen för att han leverade ryktborstar till Kungl. Hovstallarna i Stockholm. Han fick inte kallas ”Borstakungen” med ”u” för att det fanns bara en med titeln kung i Sverige – Hans Majestät. Företaget utnyttjade sin kungliga kundrelation och registrerade namnet Borstakongen som varumärke 1951. Namnet används än idag både som varumärke och som namn på butiken i Onslunda.

Butiken är den enda i Sverige av sitt slag och den erbjuder priser på borstar som är lägre än i detaljhandeln. Den har öppet året runt och har även ett kafé. När du går dit är jag nästan säker på att du kommer att hitta en borste som är precis vad du har saknat, oavsett om du har skägg eller inte.