Österlen – en galleria i det fria

Det är nog lite närmre till himlen från Österlen. Orden är Michael Saxells, musiker och låtskrivare. Hans sång om himlen och Österlen har tolkats av Lill Lindfors, Jan Malmsjö och många fler stora artister och spelas till skratt som tårar. Och det är inte svårt att förstå varför. För när solen målar fälten och låter havet glittra är himlen som störst och närmst. Det är då ljuset får konstnärerna att röra vid penslarna, keramikerna att snurra sina drejskivor och gröna fingrar att odla sina trädgårdar.

Så har det varit sedan ljuset över Österlen blev känt och berömt. Liksom de milslånga vita stränderna, de lockande äppelodlingarna och rofyllt betande djur i sina hagar. Nära havet, i ett landskap så öppet att Ulf Lundells text och musik av många sjungs som ett alternativ till nationalsången.

Också havet har sitt att berätta. Om livet på kustens små fiskelägen där kvinnorna lämnats att styra och ställa sedan skutorna lämnat hamnen. Kanske för att aldrig återvända.

Och det är här i jordbrukslandskapet som mat och dryck lockar matälskare och journalister från hela världen som bryr sig om råvarans väg från jord till bord och från hage till mage. Här finns vinbönder som vågat satsa på möjligheten att druvor kan växa i fukten från havet och under solens strålar. Och här finns butikerna med de handplockade, speciella tingen.

Utvalda med omsorg och kärlek av dem som tillsamman gör Österlen till vad det är. De är modiga, driftiga män och kvinnor som verkar på den plats på jorden där himlen är taket. Allt som i en galleria i det fria, skapad av naturens mångfald.

Bakom allt finns traditioner sedan generationer tillbaka. Här finns entreprenörerna, som vågat lämna storstäderna för ett nytt liv på Österlen. Som, Michael Saxell, har rest jorden runt och lärt att ett träd är ett träd och en sten är en sten. Och att det nog är lite närmre till himlen från Österlen.