Borstar för det vardagliga och det ovanliga

Ann-Christine Magnusson har uppfunnit en tangentborste med gethår.Ärligt talat, när jag först gick in i Sveriges enda borstbutik, tänkte jag att det här inte kan vara så roligt, speciellt eftersom jag avskyr städning. Jag blev förvånad. Mest för att jag inte visste hur användbara borstar kunde vara, från att skala potatis till att rensa upp oljeutsläpp. Jag köpte till och med några olika borstar som kommer att göra underverk och som kommer att vara den perfekta presenten till mina vänner, speciellt skäggiga sådana!

Vad sägs om en borste som gör rent tangentbordet, till exempel? Borsten är gjord av gethår som når under tangenterna och drar till sig damm. Perfekt till alla som har en dammsamlare under sina fingertoppar!

Eller en borste som är gjord för att kamma skägget med? Skägg är inne och många unga män visar sin manlighet genom att odla en skog av hårväxt.

”Några män kom in i butiken och frågade efter en skäggborste så jag tänkte att jag måste utveckla en. Den måste vara i lagom storlek för ett skägg”, säger Ann-Christine Magnusson som är ansvarig for butiken och produktutvecklingen. Hon har nyligen tagit fram en speciell skäggborste som är gjord av bok med vegetabiliskt fiber från Indien och hår från piggsvin. Ann-Christine håller det gamla hantverket vid liv genom att tillverka borstar med handsättning.

En annan borste som hon har uppfunnit är speciellt gjord för att framkalla mer hårväxt. Man masserar sin hårbotten med borsten. Jag ska ge den till min tunnhåriga vän så att han kan prova den!

Hon visar upp en annan uppfinning – en lång borste gjord av ett syntetiskt material som är fäst på en metallpinne avsedd att sätta in i en borrmaskin. Man stoppar ner borsten i en hink med vatten och nypotatisar. Borsten roterar och skalar potatisar på noll tid. Vem kunde tänka sig att en borrmaskin kunde användas vid matlagning?

Man kan skratta men det här företaget från den lilla byn Onslunda på Österlen har gjort sitt för att rädda miljön från en naturkatastrof. När oljeutsläppet i Mexikanska golfen blev en världsnyhet 2010 blev deras borste, som är speciellt gjort för att ta upp olja från havet, en storsäljare i Amerika. Borsten roterar på havsytan och oljan passerar genom en slags kam som fångar upp oljan och för bort den till en cistern. Borsten är gjord av nylon speciellt för ändamålet.

Närmare till hands finns skidvallaborstar som används av olika nationella skidlandslag i Skandinavien. Hur de vallar sina skidor hålls hemligt och kan vara nyckeln till framgång i en sport med små marginaler. En liten borste kan göra skillnaden mellan guld och silver. ”En av våra vallaborstar har tråd av metall som är 0,06 mm i diameter vilket gör metallen mjuk som hår”, säger Ann-Christine Magnusson.

En annan innovation är en diskborste av nylon som klarar av temperaturer på 120 grader så den kan användas direkt i en stekhet panna utan att bli förstörd.

Borstbinderiet i Onslunda har gamla anor och har funnits här sedan 1800-talet då byn blev känd som ”borstbygd”. Det nuvarande ML BorstaTeknik som driver butiken och tillverkar borstar härstammar från 1875 då Mårten Larsson startade sin borstfabrik i byn genom att ta över sin brors verksamhet. Brodern Lars åkte till Amerika medan Mårten stannade hemma och blev en sorts kung. Snart hade han 25 fast anställda i sin verkstad och ett 75-tal hemarbetare runt om i bygden. Han blev känd som ”Borstakongen” förmodligen för att han leverade ryktborstar till Kungl. Hovstallarna i Stockholm. Han fick inte kallas ”Borstakungen” med ”u” för att det fanns bara en med titeln kung i Sverige – Hans Majestät. Företaget utnyttjade sin kungliga kundrelation och registrerade namnet Borstakongen som varumärke 1951. Namnet används än idag både som varumärke och som namn på butiken i Onslunda.

Butiken är den enda i Sverige av sitt slag och den erbjuder priser på borstar som är lägre än i detaljhandeln. Den har öppet året runt och har även ett kafé. När du går dit är jag nästan säker på att du kommer att hitta en borste som är precis vad du har saknat, oavsett om du har skägg eller inte.

Spinneri med fokus på alpackor och får

IMG_2902Är du hantverksintresserad och sugen på att använda mjukt garn spunnet av alpacka- eller fårull? Unna dig då ett besök på Skånes enda spinneri, Alpacka of Sweden, på Albertslunds gård utanför Löderup. Här finns garn till försäljning, massor med mönster och inspiration för den sticksugne samt möjlighet att lämna in egen ull för spinning.

För ungefär ett och ett halvt år sedan anlände elva efterlängtade maskiner, som i dag utgör stommen i Alpacka of Swedens spinneri. I väntan på leveransen hade Madelene Merits ägnat en hel del tid åt att måla och inreda den del av gården som i dag inrymmer spinneriet.

Med rötterna på västkusten fann hon och maken huset, platsen, tomten, omgivningarna och stämningen på Österlen perfekta för deras ändamål.

– Jag hade gått på Alpacka-kurs på Österlen och när vi inte hittade vad vi sökte på Västkusten åkte vi ned till Österlen och tittade runt. Vi fastande för det här huset för att det var lagom stort och för att det även ingick lite mark. När vi fick stöd från ALMI Skåne och fick lån via en bank i Ystad så vågade vi slå till och beställde våra maskiner till spinneriet, berättar Madelene.

”Gott att sticka med”
Madelene har själv stickat så länge hon kan minnas och upptäckte för ett tag sedan hur ”gott det var att sticka med alpacka-ull”. När hon för flera år sedan fick reda på att det fanns alpackor i Sverige blev hon intresserad. Hon besökte flera uppfödare och fick lära sig att de ofta sände iväg sin ull till spinnerier i Norge och England.

– Det finns några mindre spinnerier i Sverige, men ingen av dem hade någon vana av alpackaull. När jag insåg detta såddes ett litet frö och jag började köra runt till olika spinnerier för att lära mig mer. Så gott som alla hade fokus på fårull. Därefter började jag prata med dem som levererar spinneri-maskinerna och så kom funderingarna på vart jag skulle kunna driva mitt spinneri, säger Madelene.

Och nu är hon alltså på plats. Verksamheten rullar på och allt fler nystan av får- och alpackaupp spinns till nystan i Alpacka of Swedens spinneri. Utanför huset betar får och årets nyfödda lamm i den ena hagen, medan gårdens två alpacka-herrar lite nyfiket betraktar gårdens besökare från en annan hage. Madelene hoppas på sikt att kunna köpa fler alpackor, men för tillfället är de alltså två.

Josefin med Vito och Bruno (1)– Mitt intresse för alpackor uppstod via stickningen och den mjuka ullen. Alpackor är dock inga keldjur precis. De är nyfikna och snälla flockdjur, med mycket integritet, som går ute året om. De har ett skjul där de kan ta skydd för regn och blåst, men det är allt. De är små i maten: vår, sommar och höst betar de gräs och på vintern får de hö samt kraftfoder. Klipps gör de bara en gång om året, så de är väldigt lättskötta, säger Madelene.

Gårdsbutik och webbshop
I dagsläget går det alltså bra att köpa garn samt får- och alpackaull direkt på plats hos Madelene. Samtidigt håller hon på att bygga upp en webbshop med såväl garn som mönster och färdiga produkter till försäljning.

Har du egen ull så går det bra att lämna in för spinning. Madelene tar också emot studiebesök med jämna mellanrum och praktikanter när hon har tid och möjlighet. Framöver hoppas hon kunna anställa en eller två personer, för att få ännu bättre snurr på verksamheten.

– Jag arbetar hela tiden för att utöka min kundgrupp och på sikt vill jag också utveckla fler produkter utifrån våra råvaror, så att jag kan sälja fler färdiga och egendesignade produkter än vad jag gör i dag. Jag har massor med idéer men just nu räcker tiden inte riktigt till för att få fram allt jag skulle önska, säger Madelene och avslutar:

– Jag trivs görbra här på Österlen. Naturen, rymden och att finnas nära havet är underbart. Här kan jag andas och jag har mött fantastiskt bra människor här nere.

Från nyklippt ull till färdigt garn, så här går det till:

  1. Det första steget är att grovrensa ullen, vilket görs manuellt.
  2. Sedan tumlas ullen, så att ännu mer skräp försvinner.
  3. Därefter är det dags att tvätta ullen och hänga den på tork.
  4. När ullen är torr läggs den in i en ”picker”, där ullens fibrer dras isär.
  5. När detta är gjort har ullen förvandlats till ”fluff”, som körs in i en fiberseparator där ännu mer skräp rensas bort och ullen blir ännu fluffigare.
  6. Sedan är det dags att väga upp ullen (olika många gram beroende på slutprodukt) i den stora kardan. Ambitionen är att få ullen så jämntjock som möjligt. Möjligheten att mixa både nyanser och olika typer av ull finns här. Ut från stora kardan kommer ullen som långa ”korvar”.
  7. Efter detta är det tid för två omgångar av sträckning av ullen.
  8. Och först därefter tar själva spinningen vid, ned till en tråd. Önskad slutprodukt bestämmer tjockleken på tråden.
  9. Nästa steg är att tvinna garnet och gå från en tråd till tvåtråds-garn.
  10. Det tvåtrådiga garnet spolas därefter upp på koner…
  11. … som ångas, för att garnet ska fixeras.
  12. Sista steget är att skapa nystan eller härvor, beroende på vad som önskas.

Österlen – en bra grogrund för keramiker


Maria Ekberg Konstrundan österlenAtt Österlen är känt för att vara konstnärstätt är kanske ingen nyhet, men att här också finns en mindre koloni av keramiker är kanske inte lika välkänt. Under konstrundan (3-12 april) har du möjlighet att möta dem. En mängd olika tekniker och uttryckssätt bidrar till en stor mångfald, vilket gör resan både spännande och varierande.

Keramikerna kom över lag något senare till Österlen än de ”mer traditionella ” konstnärerna. Bland de första på plats var Krukmakeri Argilla i Löderup, som grundades redan 1975. Sedan dess har fler följt i deras fotspår. Många keramiker har valt att lämna storstaden och slå sig ned i lugnare trakter. Gotland, Öland och Österlen är några av de mest keramikertäta platserna i Sverige.

– Österlen har blivit lite av ”det nya Öland och Gotland” för många keramiker, där den gamla keramiska traditionen bevaras på ett annat sätt än i storstan. Det som förenar dessa platser är den korta turistsäsongen, närheten till naturen samt en god tillgång på billiga bostäder och en kunnig intresserad publik. Det gör att möjligheterna till direktförsäljning är goda. Det känns dessutom som att skåningarna är keramiskt kunniga, säger Maria Ekberg, en av Österlens många keramiker.

I Sverige hade keramiken lite av en guldålder på 1980-talet, medan det var desto tuffare på 1990-talet, då många keramiker och hela porslinsindustrin försvann från den svenska scenen. På Österlen har du chansen att träffa några av dem som fortfarande hanterar och lever av detta världens äldsta yrke och hantverk.

Närhet till storstäder
– Österlens stora fördel jämfört med Öland och Gotland är närheten till en rad storstäder. Det är ett bra utgångsläge för att locka hit publiken. Tillsammans kan vi keramiker erbjuda ett brett utbud av keramik och många uppskattar att bli tipsade om fler ställen. Många vill åka runt och botanisera innan de bestämmer sig, säger Maria Ekberg.

Påsken blir ofta ett bra startskott på årets säsong, som i keramikernas fall ofta varar en bra bit in på hösten. Mycket ska avslutas och ateljéer, verkstäder och gallerier öppnas upp för säsongen.

– Påsken och konstrundan är absolut viktig, men jag tycker nog att sommaren är minst lika viktig. Då hinner man ofta möta sina kunder på riktigt, lite mer i lugn och ro. Konstrundan blir lite av ett show-room och sedan är det många som återvänder på sommaren, säger Maria.

Konst eller bruksgods?
Vissa betraktar keramik som konst, andra tycker att keramik är bruksgods och inget mer. De flesta av Österlens keramiker ägnar sig åt båda delar och Maria Ekberg menar att det är upp till betraktarna att avgöra vad de ser. Själv planerar hon att under året avsluta sin produktion av lergods för att fullt ut kunna ägna sig åt sina frökapslar, som blivit lite av hennes signum.

– Det som driver mig framåt är de idéer jag har i huvudet och som jag ännu inte prövat fullt ut. Jag längtar efter det där flödet och flowet som kan uppstå när jag jobbar. Det är meditativt och då tappar jag tid och rum. Lera är världens bästa material att jobba i, avslutar hon.

Sugen på en tur bland keramiker under konstrundan? Besök gärna:

Bland SeÖsterlens medlemmar finns dessutom en mängd oaser att besöka under konstrundan:

Behöver du någonstans att bo eller blir sugen på något at äta?
Titta då in under Hotell Konferens B&B och Café & Restaurang på den här sidan.

Ales stenar i filmen

Play

2015-03-06 09.49.09Vår förra podcast på temat film spotting ägde rum i Hammenhög, och idag tar vi oss vidare till mytomspunna Ales stenar och Hammars backar – den 15 000 år gamla, karaktäristiska åsen, som sträcker sig ungefär en mil längs Österlens kust. Åsen stupar rakt ner i havet och ger ett storslaget, dramatiskt intryck – lika passande som magiskt somrig filmfond som karg mordplats i en Wallanderfilm.

Hit kommer såväl boende som mängder av besökare för att hämta andan och finna både ro och energi bland linjespelen mellan hav, himmel och land. En plats som skiftar färg, ton och känsla, beroende på årstid.

Besökta inspelningsplatser i reportaget:

  1. Tollywood: ”1920 – evil returns”, 2012 (Ales stenar)
    Här kan du se filmen i sin helhet. 12:44 min in i filmen visas sekvensen från Ales stenar.
  2. Tollywood: ”Nenem ChillaPillana”, 2013 (Ales stenar)
  3. ”Unga Sophie Bell”, 2014 (Ales stenar)
  4. Wallander: ”Kuriren”, 2010 (Ales stenar)
  5. Wallander: ”Innan frosten”, 2004 (Hammars backar)
  6. Wallander BBC: ”Firewall”, 2008 (Hammars backar)
  7. ”Den bästa av mödrar”, 2005 (Hammars backar)

Håll utkik efter vår sista podcast på temat film, som tar oss vidare till nya platser!

Här kan du läsa mer om fler filmupplevelser på Österlen: appar, vandringar, bussturer och broschyrmaterial med mera.

Aktiv keramikpionjär med lång erfarenhet

Ninnie Forsgren keramikerNinnie Forsgren är lite av en pionjär. Med 60 års erfarenhet av att arbeta med keramik har hon en lång och innehållsrik karriär att blicka tillbaka på. I påsk ställer hon ut på Maria Ekbergs Krukmakeri Hammenhög och har inga planer på att sluta arbeta.

– Man slutar aldrig arbeta som keramiker! Nu för tiden kan jag i och för sig unna mig lite trädgårdsarbete och är inte igång i min ateljé varje dag, men jag är fortfarande aktiv som keramiker, säger hon.

Sedan 2009 bor och verkar Ninnie Forsgren i Skillinge. Genom sitt liv har hon arbetat och bott på en rad olika platser i Sverige, bland annat i Vänersborg och Jönköping. Praktiserat har hon gjort även utomlands, i bland annat Österrike, Tyskland och Danmark.

Men det var i Stockholm allt startade. Redan som 16-åring gjorde Ninnie ett års praktik på Rörstrand, innan hon som 17-åring kom in på Konstfack i Stockholm. Tre år senare var hon egen företagare.

– Det var bra praktik på Rörstrand. Här fick jag börja knåda och även lära mig måla. När jag gått tre av Konstfacks fyra år fick jag erbjudande om att överta Bromma Keramik, vilket jag gjorde. 1963 började jag signera min egen keramik och företaget hade sex-sju anställda, säger Ninnie och fortsätter:

– Efter femton år tog min dotter över företaget och jag gick in i en ny period av min karriär. Sedan 1967 har jag arbetat med att bara göra egna original. Därefter har jag inte haft några anställda, utan arbetat på egen hand och under eget namn, säger hon.

En hel massa original har det också blivit, liksom en mängd utställningar och en hel del offentliga utsmyckningar och priser. Handelsbanken och Järnvägsstationen i Vänersborg bär spår av Ninnie, liksom Högskolan i Jönköping. Mellan varven, som ett sidospår, har Ninnie även målat porträtt i olja.

Något som Ninnie hela tiden återkommer till är ljushusen i keramik. Den första prototypen gjorde hon redan 1971 och sedan dess har hon producerat en ansenlig mängd hus, i varierande form, färg och storlek.

– Jag vet aldrig hur stora de ska bli när jag börjar jobba med dem. Delvis är det styrt av hur stor ugn jag har tillgång till. De kan variera mellan 60 och 180 centimeter i höjd och är alltid flera våningar höga, med plats för ett värmeljus i botten.

Var hämtar du din inspiration?
– I mitt arbete. Ju mer jag jobbar, desto mer inspirerad blir jag. Jag är inte särskilt intresserad av att titta på vad andra gör. Jag vill inte att det jag har i mitt huvud ska störas av något annat, säger hon.

Till utställningen i Hammenhög kommer Ninnie att visa upp en del av sina fåglar och långbenta hästar. En del verk som kombinerar stengods och trä samt en del träföremål kommer också att vara på plats.

Vad är skillnaden på att vara keramiker i dag jämfört för 60 år sedan?
– Jag vågar mycket mer med leran i dag. Fysiken är i och för sig inte riktigt vad den varit, men fantasin och huvudet är det inget fel på!