Aktiv keramikpionjär med lång erfarenhet

Ninnie Forsgren keramikerNinnie Forsgren är lite av en pionjär. Med 60 års erfarenhet av att arbeta med keramik har hon en lång och innehållsrik karriär att blicka tillbaka på. I påsk ställer hon ut på Maria Ekbergs Krukmakeri Hammenhög och har inga planer på att sluta arbeta.

– Man slutar aldrig arbeta som keramiker! Nu för tiden kan jag i och för sig unna mig lite trädgårdsarbete och är inte igång i min ateljé varje dag, men jag är fortfarande aktiv som keramiker, säger hon.

Sedan 2009 bor och verkar Ninnie Forsgren i Skillinge. Genom sitt liv har hon arbetat och bott på en rad olika platser i Sverige, bland annat i Vänersborg och Jönköping. Praktiserat har hon gjort även utomlands, i bland annat Österrike, Tyskland och Danmark.

Men det var i Stockholm allt startade. Redan som 16-åring gjorde Ninnie ett års praktik på Rörstrand, innan hon som 17-åring kom in på Konstfack i Stockholm. Tre år senare var hon egen företagare.

– Det var bra praktik på Rörstrand. Här fick jag börja knåda och även lära mig måla. När jag gått tre av Konstfacks fyra år fick jag erbjudande om att överta Bromma Keramik, vilket jag gjorde. 1963 började jag signera min egen keramik och företaget hade sex-sju anställda, säger Ninnie och fortsätter:

– Efter femton år tog min dotter över företaget och jag gick in i en ny period av min karriär. Sedan 1967 har jag arbetat med att bara göra egna original. Därefter har jag inte haft några anställda, utan arbetat på egen hand och under eget namn, säger hon.

En hel massa original har det också blivit, liksom en mängd utställningar och en hel del offentliga utsmyckningar och priser. Handelsbanken och Järnvägsstationen i Vänersborg bär spår av Ninnie, liksom Högskolan i Jönköping. Mellan varven, som ett sidospår, har Ninnie även målat porträtt i olja.

Något som Ninnie hela tiden återkommer till är ljushusen i keramik. Den första prototypen gjorde hon redan 1971 och sedan dess har hon producerat en ansenlig mängd hus, i varierande form, färg och storlek.

– Jag vet aldrig hur stora de ska bli när jag börjar jobba med dem. Delvis är det styrt av hur stor ugn jag har tillgång till. De kan variera mellan 60 och 180 centimeter i höjd och är alltid flera våningar höga, med plats för ett värmeljus i botten.

Var hämtar du din inspiration?
– I mitt arbete. Ju mer jag jobbar, desto mer inspirerad blir jag. Jag är inte särskilt intresserad av att titta på vad andra gör. Jag vill inte att det jag har i mitt huvud ska störas av något annat, säger hon.

Till utställningen i Hammenhög kommer Ninnie att visa upp en del av sina fåglar och långbenta hästar. En del verk som kombinerar stengods och trä samt en del träföremål kommer också att vara på plats.

Vad är skillnaden på att vara keramiker i dag jämfört för 60 år sedan?
– Jag vågar mycket mer med leran i dag. Fysiken är i och för sig inte riktigt vad den varit, men fantasin och huvudet är det inget fel på!

Hon sätter guldkant på vardagen

charlottaungerI mötet mellan det jordnära och det guldglittriga hittar du Charlotta Unger. Guldfärgen samt vackra mönster och bårder löper som en röd tråd genom såväl hennes keramik som hennes skräddarsydda fårskinnsvästar och textila tryck. Rent fysiskt hittar du hennes butik och ateljé längs med kustvägen, mellan Backåkra och Sandhammaren.

– Varje gång jag öppnar min keramikugn är det som att öppna en skattkammare. Och under själva bränningen vill jag öppna hela tiden, säger Charlotta lite otåligt men med glimten i ögat, när jag besöker henne en gråruggig marsdag då sommaren ännu känns avlägsen.

Hela hennes guldkantade serie av koppar och skålar har genomgått tre bränningar. Den första bränningen, skröj, följs av en bränning för glasyr och en för dekoration. Guldfärgen målar hon dit med pensel; trots att inga spår av penseldrag går att skönja. Det är med andra ord en lång resa och mycket arbete bakom varje föremål.

– Innan jag ställer ut exempelvis kopparna till försäljning så tittar och känner jag på dem var och en på nytt: Är den skön att hålla i? Ligger den rätt mot läpparna? Det är så viktigt att allt stämmer, säger Charlotta.

Charlottas keramik är gjord för vardaglig användning, varför omsorgen om detaljerna är extra viktig.

– Bruksföremål behöver inte vara bruna, gråa och tråkiga. Jag vill gå i bräschen för ordet bruksföremål och höja dess status. Sådant du använder till vardags ska vara fint och vackert. Jag vill sätta guldkant på vardagen!

I Charlottas butik råder en positiv känsla och ett kreativt kaos. Här samsas hennes vackra porslin med måttbeställda fårskinnsvästar och handledsvärmare i fårskinn. Lägg till det en rad textilier och hennes akvareller. Samma mönster som finns på hennes vackra och handbroderade band i alla dess färger återfinns på hennes tyger eller kanske på en bård till en kopp.

– Mönstren på mina tyger trycker jag med träblock. Inspirationen kommer lika mycket från urgamla svenska som indiska mönster. Intressant nog finns det en hel del likheter dem emellan, säger Charlotta.

Även fårskinnsvästarna lägger Charlotta mycket tid och kärlek på. Hon föredrar att den som ska köpa en väst besöker henne på plats, för att ta mått i lugn och ro och sedan välja bland hennes stora samling av band och bårder. Det ska stämma färgmässigt, formmässigt och passa ihop med personen som ska bära västen. Inget lämnas åt slumpen.

– Jag lägger ned mycket jobb på varje väst och det är ofta mycket spännande möten med dessa köpare, säger hon.

Charlotta växte upp i Göteborg och bodde sedan i Stockholm. För femton år sedan sökte hon och hennes familj efter ett lugnare liv.

– Jag älskar mitt jobb och jag älskar mitt liv. Alla har en skatt inombords och det gäller att hitta den. Jag har hittat min skatt och det är jag mycket glad för.

Under påskhelgen håller Charlotta öppet i sin butik kl. 12.00–17-00, från långfredag till annan dag påsk. I övrigt har hon sommaröppet på eftermiddagarna kl. 13.00–17.00. Vill du komma andra tider så är det bara att ringa henne: 070-588 38 31.

 

Väktare med historier att berätta

SONY DSCDet är inför påskens konstrunda som Åsa förbereder sig för att möta sin publik.
Åsa Melin är i dag allt mer uppmärksammad för sina väktare. De där lite kluriga ansiktena i keramik, som tillitsfulla och lite hemlighetsfullt ser ut att vilja berätta en historia. På Galleri Peppinge är de närvarande i allra högsta grad, sida vid sida med Åsas texter, skulpturer och målningar.

– Väktarna har tidlösa ansikten och rofyllda själar. Kanske finns de här hos oss i tider av förändring, för att inge nytt hopp och tillit. Varje ansikte har sin egen historia att berätta, om du är villig att lyssna.

Det säger Åsa när vi slagit oss ned med en kopp te i hennes kök, en av de första riktigt fina vårdagarna. En ovanligt tidig vår dessutom, som vi alla lite yrvaket tar emot. Att blicka fram mot påsken känns ljust och härligt en sådan här dag.

Det är inför påskens konstrunda som Åsa förbereder sig för att möta sin publik. Tio dagar fyllda av möten med människor, som är nyfikna på vad Åsa och hennes konst har att berätta.

– Det som inspirerar mig är möten. Möten med människor men också mötet med naturen som omger mig, säger hon.

Eller som det kan låta när Åsa själv får uttrycka sig i skrift:

”Möten – må det vara en människa, en sten, en blomma,
ett stilla vårregn eller en vresig höststorm.
Möten med naturen som omger oss, mötet med stillheten som vilar i mig…”

Den gångna vintern har Åsa målat mycket akvarell. Det Österlenska landskapet fortsätter att fascinera. Till en början målade Åsa av det som det såg ut.

– Efter hand ville jag istället berätta om den känsla jag har då jag befinner mig i landskapet. Jag förenklade och skalade rent och förde in vandraren. En vandrare, som alltid är på väg mot ljuset och lämnar de stora skuggorna bakom sig.

Åsa arbetar i flera material som alla kommer att synas på hennes påskutställning: stengodslera, brons, äggoljetempera, akvarell och text. Hon arbetar gärna kvälls- och nattetid; när telefonen slutat ringa, lugnet sänker sig och ett ostört arbetsflöde infinner sig.

Öppettider se: www.galleripeppinge.se