Från Oden till en fantastisk trädgård i Smedstorp

Gamla Bryggeriet, SmedstorpOm inte stranden eller konsten lockar, följ med Karin Erlandsson på en historisk tur.

Ta sikte på Tomelilla och väg 19 så kommer du till byn Skåne Tranås, där kan det vara värt att gör ett stopp och njuta av den härliga bymiljön. Skåne Tranås var en gång ett viktigt vägskäl och en betydelsefull mötesplats. Här fanns gästgifveri och skjutsstation där man kunde byta hästar. Byn hade också egna marknader och var dessutom ett religiöst centrum i trakten. Byns storhets tid är visserligen förbi, det blev så när järnvägsknuten Tomelilla växte fram, men man kan fortfarande ana historiens vingslag. Svenska Turistföreningen har ett mycket populärt vandrarhem här och vill man äta en härlig måltid så är Daniel Berlin krog det absolut bästa!

Nu åker vi vidare mot Onslunda.  ”Odenslund är ett gammalt namn uppkallat efter en offerkälla i närheten där man offrat till Asa-guden Oden. Byn var för 50 år sedan en stor by med mycket folk, järnvägsstation, hotell och en hel del småindustrier och hantverksföretag. Byn var känd under namnet Borstabyn och borstbinderiet hade anor från 1800-talets mitt och gav många bybor levebröd. I boken ”Onslunda- Borstabygden” kan man bl.a läsa om att företaget varit kunglig hovleverantör i 30 år med ryktborstar till kungens hästar! Namnet ”Borstakungen” inregistrerades 1951 som varunamn och hade som mest uppemot 50 anställda och 1990 såldes företaget och drivs idag under namnet ”Scandborst AB”. Idag kan man besöka cafét, affärs- och utställningslokal.

Har man tur så får man ta del av hantverkstraditionen ”in live”!

Även hembygdsmuseet är väl värt ett besök.

Onslunda kyrka är uppförd 1862 på samma plats som en medeltida kyrka tidigare fanns.

Tar man av norrut på vägen mot Vitaby så har man på östra sidan Onslunda sten, som är ett unikt naturområde med bok- och avenbokskog på mycket stenig mark och man förflyttas bakåt i tiden direkt! Stengärden, öppna ljungbevuxna gläntor, hagmarker, härlig lövskog och landskapet har säkerligen ytterst få ingrepp under 1900-talet. Följ med till Gårdslösa och Smedstorp genom att klicka här ….

Det magiska växthuset

BACKAGÅRDEN ANNONSBILD REDIGERAD

Troligtvis är det ljuset då det känns som att man är ute fastän man sitter inne i värmen. Kanske är det grönskan med fikonträd, eukalyptus och de vinrankor som dinglar ovanför huvudet under sommaren. Kanske är det för att inredningen härinne består av trädgårdsmöbler som det känns mysigt. Hundar är välkomna och barn kan springa fritt och det gör inget om man spiller på stengolvet.

Förmodligen är det hembakade pajer och kakor som serveras här som gör att man känner sig hemma. Eller kanske är det en känsla av att vara i kontakt med jorden. Växthuset är nämligen byggt mitt ovanpå en så kallad Inka-pelare (ett starkt kraftfält) som en förbluffad jordenergiexpert upptäckte en gång med sina slagrutor när han hade vägarna förbi. Men den starkaste kraften måste ändå vara 80-åriga Gunnel Broman som med sin skaparglädje har bidragit till en trivsam plats att koppla av och varva ner på. Det sägs att det här är en grön oas eller en kraftplats där man har lätt för att stanna upp och fundera över livet. Gästerna stannar ofta länge i lugnet. Därför har Backagården myntat begreppet ”en plats för själen” som sin slogan läs mer på  www.backagarden.com . Deras främsta målgrupp är, som de ser det, den stressade stadsmänniskan på flykt sökandes lugnet.

Sökandet leder till Backagården på Österlen, en skånegård mellan mjuka kullar och vida fält vid vägkanten mellan Kåseberga och Löderup. Växthuset står här på baksidan av Backagården tack vare Gunnels ivriga önskan att odla blommor trots att hon vid den tiden då hon köpte växthuset inte ägde någon mark! Hon köpte växthuset på vinst och förlust vid en konkursauktion 1986 innan hon ens visste var det skulle placeras. Hon ägde ingen fastighet då. Hon visste inte ens hur stort växthuset var eftersom det var nedpackat. Hon visste bara att hon skulle odla blommor någonstans. Växthuset visades sig vara mycket stort, totalt 500 kvm, men på väg till Backagården ramlade en del av växthuset av från lastbilen så det krympte lite.

Gunnel är uppväxt på Österlen och köpte Backagården, en 1800-tals gård, på sommaren 1986. Hon började med att odla eterneller och sälja blommor. Sedan lade hon till försäljning av linnegods som tillverkades i Litauen. Efter ett tag fick hon frågan av personalen på Dag Hammarskjölds Backåkra om hon inte kunde börja med kaffeservering eftersom många besökare efterfrågade det. Backagården ligger nära det här populära turistmålet.

Så har verksamheten vuxit med åren och kaféet blev så populärt att sonen Kai Svensson blev indragen i att jobba där på somrarna. Nu har han tagit över mycket av det dagliga arbetet med Backagården och kaféet drivs numera i separat regi sedan 2011 av Przemyslaw Rozavski och hans mor Danuta. De odlar egna grönsaker och kryddor på gården som sedan används i matlagning och sallad – inte bara ekologiskt utan också så närodlat man kan komma. Deras specialiteter är räkmackor, västerbottenpaj och scones med hemmagjord havtornssylt från buskarna vid Backagården. Przemyslaw undersöker nu om kaféet kan bli KRAV-certifierat och drömmer om att starta en restaurang här. ”Normalt stänger vi kl. 18.00 men ljuset är så fint i växthuset vid skymningen och solnedgången att det är synd att inte utnyttja den tiden och njuta av ljuset”, säger han och blickar mot framtiden.

Det har anordnas bröllop i lokalen. ”Bröllopsgästerna tycker om den annorlunda atmosfären”, säger Kai Svensson. ”Vi har upptäckt att växthuset har jättebra akustik”, tillägger han och nämner konserterna som han arrangerar i växthuset. I år den 15, 16 och 17 juli kommer Malmöpoeten Jacques Werup och jazzpianisten Jan Lundgren med gästartisten Edda Magnason. Den 25 juli är det dags igen för åttonde året i rad för en konsert med den berömde gitarristen Janne Schaffer med Stefan Blomqvist på klaviatur. En konserttallrik serveras vid de här tillställningarna som ofta blir fullsatta.

Men för det mesta är det bara öppet under dagen på Backagården, varje dag under sommaren men fredag till söndag under vissa andra perioder. Säsongen varar från mars till december.

Förutom växthusets kafé, hittar du också här Kais presentbutik och Butik Omtanke, en klädesbutik som drivs av Helén Abrahamsson sedan åtta år tillbaka. Hon säljer kläder i naturmaterial som består av en kombination av linne och siden. Många av hennes kunder kommer tillbaka år efter år.

Nya medarbetare har kommit hit men grundaren Gunnel är kvar som inspiratör. Hon sköter fortfarande blommorna i växthuset och ser till att det finns färg i rabatterna både inne och ute.

Hennes senaste projekt tillsammans med några medarbetare är en örtträdgård som är inspirerad av Hildegard von Bingen (1098-1179), en nunna och abbedissa som helgonförklarades 2012. Hon är känd för sin helhetsläkekonst där hon använde örter, ädelstenar, kostråd och läkande toner. Örtagården är uppbyggd i liten skala än så länge och den blev en 80-års present till Gunnel, som trots sin ålder, fortfarande sprudlar av energi.

”Det skall inte vara flott här men mysigt och gott”, säger hon om sitt livsverk  –  växthuset som fortfarande frodas med idéer. Hon skyndar sig iväg för att skapa något vackert i växthuset.

Keramikerns trädgård en oas på Österlen

Maria Ekberg keramikI Hammenhög har Maria Ekberg hittat en ny egen form för sina skulpturer- frökapseln.

-Det är en hyllning till Hammenhög. En påminnelse om hur viktig trakten är för allt som vi odlar i våra trädgårdar. Frön som fruktbarhetssymboler och som handelsvara.

Maria Ekbergs trädgård är fylld med dessa kraftfulla skulpturer. I rabatterna syns frökapslar som placerats ut över hela gården. En del med en rostig stjälk av järn andra med betongfundament.

Trädgården är en osynlig oas från vägen. Granne med byns bensinstation göms en rosengård, en köksträdgård och galleriet tillsammans med verkstaden. I luften finns en doft från alla rosor och en doft av nybränd keramik. Rosorna är  nytt intresse som antagligen snart är en del av utvecklingen av Maria Ekbergs konstnärskap.

Galleriet och ateljén är öppen från påsk till jul. Under sommaren fylls gården av kunder från hela Europa. Många är de som återkommer.

– Jag har varit verksam i Stockholm, Gränna, på Öland och nu är jag här på Österlen. Det är så roligt att få möta mina gamla kunder som hittat hit. I Gränna arbetade jag i 20 år så många som återkommer är från den tiden. Andra har redan hunnit få min ateljé som ett självklart mål för sina utflykter i sydöstra Skåne.

Varje dag är en utmaning. Det är mycket som ska göras förutom arbetet i verkstaden. Då gäller det att hitta egna deadlines.

– Ska jag åka bort så har jag märkt att det är lättare att komma i gång. Då hamnar jag ofta i en egen tid. En plats där bara leran och mina visioner får utrymme. I ett flöde av idéer. Då är det inte lätt att sluta.

Arbetet med att skapa keramiska föremål tar tid. Det är långsamma processer som efter flera veckor ger ett resultat. Ingen vet vad som sker under de timmar som faten, skulpturerna och kopparna är inne i den glödheta ugnen.

– Varje ugnsöppning är som en spännande film. Det är alltid något oförutsett som händer i värmen. Det är som att öppna ett paket med en överraskning.

En alldeles speciell doft av bränd, torr jord sprider sig från ugnens ventiler. Men keramikern får vänta. Det är först efter många långa timmar som ugnens och föremålens temperatur är så låg att dörren kan öppnas. Då får Maria Ekberg och vi som kommer till hennes oas vid Ystadsvägen uppleva något traditionellt och något helt nytt, något i Marias egen design.
Läs mer på Maria Ekbergs egen webbplats

Väktare till skydd och tröst av Åsa Melin

Åsa MelinEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan hos Åsa Melin i Peppinge. 

Länge var måleriet det centrala, men en dag började lusten till det tredimensionella skapandet att tränga på. Och det blev ansikten, säregna ansikten som med låga röster talar ur det förgångna och som har en alldeles särskild förmåga att stanna i minne och känsla hos den som en gång mött dem. Väktare kallar hon dem för, vänliga sådana. Första gången de kom till henne var hon hos sin syster Ida i Stora Köpinge, med sig dit hade hon en klump lera för att ha något för händerna. Och händerna formade ett par ansikten.

  • Jag blev förvånad, det var inte folk jag kände igen, säger Åsa. Annars när man skulpterar fritt blir det lätt en blandning av familj, vänner – denna gång var det helt andra personer som trädde fram ur leran. De kom från förr, men var ändå så levande.
  • Jag tänkte inte så mycket, men provade lite till, det tryckte på – och är det något som är meningen så får man göra det så länge det kommer. Och det har inte slutat än utan bara accelererat.

Ansiktena bär med sig sin historia, ibland har de ett namn och emellanåt frågar hon var kommer du ifrån?  Tidigare ville hon inte påverka betraktaren av det avslutade verket utan lämnade tolkningsutrymmet helt fritt. Idag ser hon annorlunda på saken och hon delar gärna med sig av deras namn och det som de bär med sig.

  • De har kommit hit för att berätta en historia, säger Åsa. De kommer från olika tidsepoker och olika folkslag. De representerar alla dem som inte fått vara med i den offentliga historieskrivningen, det är inga grevar och baroner, kungar eller furstar, utan vanligt folk med sina enskilda liv och historier som vill få kontakt och vara med.

Galleriet har öppet året om vilket innebär många möten. Påsk till augusti är den utåtriktade tiden, då är det mycket folk i rörelse som besöker galleriet. Åsa påpekar vikten av att var och en blir väl bemött och säger att huset fungerar i stor utsträckning som social scen. Stolarna är därför många hos Åsa, där kan man sätta sig en stund, hämta andan och försjunka i sina tankar, vila i nuet och i upplevelsen. Ofta kommer djupa frågeställningar upp om livssituationer. Skulpturer och målningar föder frågor och väcker slumrade känslor som plötsligt kan få ytkänning. Många blir berörda, någon kan börja gråta stilla och galleribesöket slutar då med en varm kram. En besökare frågade till och med om han inte skulle kunna få rulla ut sin sovsäck på golvet och stanna i den speciella atmosfären hela natten. Lugnet kommer sedan i september när tiden för sig själv tar vid.

  • Möten är för mig något av det viktigaste i livet, det kan vara att möta en sten, en blomma eller en människa. Alla möten betyder något, även dem med mig själv, säger Åsa som helst arbetar om natten, gärna flera påföljande nätter.

 

Du kan möta Åsa Melin och se om det finns en väktare för dig själv eller någon du tycker eller värnar väldigt mycket om på Galleri Peppinge.

Text Anna Gunnert / Österlen 360°

Maten är klar!

 

Skåne kallas ofta för Sveriges skafferi och på Österlen är hyllorna alltid välfyllda. Och just i maj och i början av juni får maten extra stor uppmärksamhet genom Matrundan Österlen den 25 – 28 maj och Skånes Matfestival i Brösarp den 1 – 4 juni.

Under de senaste åren uppmärksammar både svenska och internationella medier sydöstra Skåne som den rätta platsen för matälskare, foodies och livsnjutare. Medvetenheten om matens ursprung och kvalitet ökar och på Österlen finns odlare, producenter och kockar som kan sin sak sedan generationer tillbaka. Och när det är dags för lunch, middag finns många alternativ. Här finns Österlenchoklad, Löderups Strandbad, Backagården, Äventyrscampen, Hylkegården, En Gaffel Kort, Johannamuseet, Allé på Österlen, Lönebostället, Sjöbo Gästgiveri, Örums Nygård gårdshotell, Eriksgården, Cake Cowboy och Ravlunda Bränneri.

Lätt att hitta på kartan. Det svåra är bara att välja.