A place of peace, Hammarskjöld´s Backåkra

KåsebergaWhere do you take someone who has never been to southern Sweden
before and wants to get away from it all? My recommendation is to
visit a stone in a field in Dag Hammarskjöld´s Backåkra
and enjoy some calming views of the Österlen coast.
This is not just any old stone. Engraved into the surface is the
word PAX. In case you did not have the benefit of studying Latin at
school, PAX means PEACE. Words have power and I believe this place
imparts a sense of peace to the visitor; a place to sit and ponder
on the state of the world or just escape the bustle for a moment.

Bring your worries or the world’s troubles to this place, release
them and leave with a lesser burden or with renewed hope for the
future.

A friend and I came here from England while visiting Malmö in Sweden
for a long weekend in wintertime. It was not the warmest time of
year to visit Sweden and the snow had fallen covering the rolling
landscape of the county of Skåne in a white cloak. I decided to
brave the weather and take my friend to this stone that I had
visited once before in the summer. In winter, it would be an
entirely different experience.

Skåne is not like more northerly parts of Sweden where there are
pine forests as far as the eye can see. The Skåne countryside is an open agricultural landscape
of rolling fields with some woodlands.

East of Ystad stretches the area known as Österlen that is a popular
place for artists to practise their crafts. Going eastward from Ystad, the main road to Simrishamn follows a stretch of coastline with sandy beaches popular for bathing in the summer.

We turn off to the right after Nybostrand to take the eastern coast
road. The route takes us slightly inland as the landscape becomes
more undulating with a ridge of hills rising up at the coast from an
otherwise flat landscape.

Just after passing Backagården, I know we are near. I have stopped
at this popular tourist spot on a number of occasions. There is a
cafe inside the house but you can also take your refreshments out
into the large conservatory to enjoy the sun and indoor plants. The
shop inside sells arts, crafts and antiques.

I see the turn towards Löderups Strandbad and Kåseberga but keep
straight on until I see the signs to Backåkra. It is here that the
renowned Swedish diplomat Dag Hammarskjöld bought a secluded farm in
1957. Hammarskjöld was elected as Secretary-General to the United
Nations in 1953 at the young age of 47. He did not live long to
enjoy his new summer residence. In September 1961 while on a UN
mission in the Congo, his plane crashed killing him and all on
board. His death is clouded in mystery and is still under
investigation by the UN. Though officially an accident, some eye
witnesses say his plane was shot down as it came in to land at
Ndola. Whatever happened, a great statesman was silenced in his
prime.

After his death, the estate at Backåkra was bequeathed to the
Swedish Tourist Association (Svenska Turistföreningen) as a place of
sanctuary and cultural activities. The 30 hectares of land around
the farm is a nature reserve that is open to the public at any time
of year. The farm building itself, which contains artefacts
belonging to Dag Hammarskjöld, is currently closed to visitors while
awaiting renovation.

We follow the signs to Dag Hammarskjöld’s Backåkra taking us up a
winding narrow track full of snow and I am not sure if we will be
able to reach the top. Thankfully we manage the slippery bends and
find we are the only car in the car park at this time of year.

To reach the inscribed stone, we follow the signs to the meditation
place and wander across a large field. The stone is in the centre of
a circle with a low perimeter wall. The view of the coast is
unspoilt from here and we quietly take in the peaceful scene,
enjoying the solitude. We are fortunate to see a purple sunset that
afternoon indicative of the special lighting that has made Österlen
an inspiring place for landscape artists.

Kids just love this place because they can run around freely on the
grassy slopes. While adults like to ponder and meditate here, kids
tend to go wild! Peace is not what everyone seeks or finds!

At the bottom of the large field, a gate leads to a path through the
forest to the sea and sandy beaches. A good place for the family to
regroup is at Löderups Strandbad, a nearby hotel and restaurant
complex just along the coast from Backåkra offering rooms
overlooking the sea. During the tourist season, the restaurant
serves an excellent buffet.

If you have an appetite to see more stones, just up the coast to the
west is the spectacular formation of Ales Stones in the shape of a
ship. The site of the stones is on high ground overlooking the
sea with panoramic views. Ales Stones are the largest ship formation in
Sweden attracting many thousands of visitors – Sweden’s answer to
Stonehenge!

There is something about the high ground of the coastal landscape
here in Österlen that imbues a feeling of peace, an unwinding of
stress and a heightened sense of being. Our ancestors who created
Ales Stones about 1400 years ago probably felt it too.

Ramslöken – en trendig delikatess som växer vilt

ramslokRamslöken – en trendig delikatess som växer vilt

Intresset för de nordiska smakerna ökar. Restauranger som Noma i Köpenhamn renodlar och lyfter fram det platsspecifika. Begrepp lånade från vinvärlden så som terroir blir allt vanligare att använda när man ska beskriva smak även på mat. Var det odlats, betats, skördats – allt spelar roll. I linje med detta har en bortglömd delikatess kommit på modet, den vitlöksdoftande ramslöken som växer vilt i våra marker. I stora bestånd breder denna fantastiska primör ut sig i fuktiga och skuggiga lövlundar. Hos oss är det fritt att plocka, i andra landskap är den fridlyst.

Karin Fransson är en av de svenska kockar som regelbundet använder sig av ramslöken på sin krog på Öland. Det var också i hennes kokbok De sju årstiderna som jag lärde mig hur den ser ut. Och när jag själv fann dem för första gången var lyckan total. Jag var ute i en sank skogsdunge där stigen sviktade av väta. Våren hade kommit och min hund Morris grymtade av glädje av alla dofter och spår han fick upp. Ett ledde honom rakt ut i det svartgeggigaste diket och jag försökte få stopp på honom. Jag tvärnitar, framför mig breder ett mindre hav av gröna blad med vita skira blommor. Inser inom loppet av en halv sekund att detta är ramslök! Att de ser precis ut som på bilden i Franssons kokbok där hon sitter på huk och luktar på en nyplockad bukett. Jag bryter ett blad och smakar försiktigt, de är mycket snarlika den giftiga liljekonvaljen. Jo, smaken av vitlök kommer direkt när jag testar med tänderna i det saftiga bladet. Jag rusar hem och hämtar en stor kasse, sekatör och börjar plocka. Till middagen den dagen blev det ramslökspaj med chèvre, till den en grönsallad med både blommor och blad från ramslöken blandat med huvudsallat.
Hämta Ramslöksrecept

Linné beskriver

Allium ursinus är det latinska namnet. Allium står för lök och ursinus kommer från ursus, latin för björn. Rams är ett indoeuropeiskt växtnamn. I folkmun kallas den ofta för skogsvitlök och engelsmännen kallar den för bear´s garlic. Vad björnen har med växten att göra är dock inte helt klarlagt. Men enligt en engelsk sajt som helt ägnar sig åt ramslöken så skulle björnen enligt folktron kalasa på löken efter att ha vaknat från sin vinterdvala. Därigenom skulle deras matsmältningssystem komma igång och de skulle få tillbaka sin styrka.

Arten är känd sedan medeltiden och brukar räknas till klosterväxterna. I Sverige växer den inte längre norrut än Uppland, d.v.s. ungefär samma gräns som för eken. Den första noterade uppgiften om dess förekomst är från 1741 på Gotland. Det var självaste Linné som uppmärksammade den utanför Lummelunda kyrka. Han beskrev den så här: funno vi en ört som växa mycket ymnog. Rams kallades örten, som här växte under buskarna. Roten var en avlång lök, omgiven av borster. Bladen voro lansettlika och nästan till skapnaden like bockeblad. Stjälken var kvarterslång, helt bar, på ena sidan flat och på andra kullrug. Han slutades med en balja (spatha) som var vit, utur vilken många blommor kommo utur en punkt vardera med sina särskilte blomskaft. Han fortsätter och skriver att bönderne berättade om denna att där hon växer, fördriver hon andra örter och ogräs, varpå vi hade ögonskenliga prov: ty under de buskar där ramset växte, stod ingen annor ört. Bönderne sade oss ock att hon av dem planteras i humlegårdar, därmed fördriva hundkaxor och annat ogräs. Boskapen berättades gärna äta henne, men att mjölken och smöret därefter blevo stinkande som av vitlök.

ramslokOrdentligt med sting

Man kan även odla ramslök och dra upp den från frö. Växten är vacker med sina lansettformade blad och blommor likt vita stjärnor. De sprider sig villigt och breder ut sig i stora bestånd. Den trivs i fuktiga marker i skugga eller halvskugga under lövträd. Mina första växte i en gammal park i närheten av Skurup som genomströmmades av vatten. Ramslöken är släkt med gräslök och vitlök, men här använder man inte löken utan bladen och blommorna. Särskilt de outslagna blomknopparna är något alldeles extra att ta vara på! Ramslöken går i blom i slutet av maj, så det gäller att vara beredd! De blir perfekta drinktillbehör om man bakar in dem i en bit smördeg tillsammans med get- eller fårost.

Lisa Förare Winbladh är en annan matkreatör som vid olika tillfällen lyft fram ramslökens förtjänster. När jag först hittade mina gick jag in på hennes blogg för att diskutera mitt fynd. Lyllo!, sa hon och rekommenderade att jag förvällde bladen lätt innan jag fryste in det som jag ville spara. Därmed förhindras oxidation och jag kan ta fram mina påsar under vintern och mixa bladen till såser eller soppor. I sin artikel menar hon att man ska laga så enkelt som möjligt med ramslöken. Hon tipsar om att finstrimla och sedan blanda i smör som får smälta över stekt fisk eller på rostat bröd. Ett annat förslag är att slå in små kokta nypotatisar i bladen och doppa i smält smör. Bladen går utmärkt att blanda ner i en sallad som med fördel dekoreras med blommorna som har en ännu mer intensiv vitlökssmak.
Det är ordentligt med sting i dem!

ANNA GUNNERT

Löderups Strandbad firar dubbelt: 10 och 100 år!

Löderups Strandbads Restaurang byggdes 1918 och fyller i år alltså 100 år. Firandet sammanfaller med att familjen Persson ägt och drivit Österlenklassikern i 10 år. Det gemensamma kalaset äger rum den 7 april och firas med Öppet hus och smörgåsbuffé.

Sofia Ungh Persson och Fredrik Persson fick 2008 möjlighet att köpa Löderups Strandbad Hotell, Restaurang och Stugby. Och de tvekade inte. Efter några år i Lund längtade de båda tillbaka till Österlen; Sofia är uppväxt i Borrby och Fredrik i Glimminge.

– När den här anrika pärlan med Sveriges finaste utsikt var till salu slog vi till. Vi tog över verksamheten den första juli 2008 och kastades därmed rakt in i hetluften. Under åren som gått har vi lärt oss oerhört mycket och haft fantastiskt roligt på jobbet. En hundraåring kräver ständigt underhåll och vi har under dessa tio år satt vår prägel på anläggningen, säger Sofia.

Gäster året om
Sofia berättar också att en anledning till att Löderups Strandbad levt så länge är tack vare de många återkommande gästerna, som besöker anläggningen året om.

– Vi vill gärna fira vårt 10-åriga ägarskap och anläggningens 100-årsdag tillsammans med dem som gjort det möjligt för oss att driva verksamheten under de här åren. Jag får en väldigt varm känsla när jag tänker på alla våra gäster. Vi är tacksamma över det oerhörda stöd som många av dem gett oss, säger hon.

Det öppna huset äger rum den 7 april, kl. 12.00 – 16.00. Gästerna kommer att bjudas på smörgåsbuffé, dryck, kaffe och tårta. Och att det serveras just smörgåsbuffé är ingen slump.

– Dels är vi kända för våra generösa bufféer för alla generationer, med julbordet som en av årets höjdpunkter. Dels är det så att förr i världen fick man inte servera alkohol om man inte också serverade något att äta. Därför beställde många in just en smörgås till sina alkoholhaltiga drycker. Den åts dock sällan upp, utan åkte ut och in i köket och ställdes fram till många gäster, berättar Sofia.

Ser framåt
Och ska man tro Sofia och Fredrik så lär det firas många fler bemärkelsedagar på Löderups Strandbad, för såväl anläggningen och ägarparet som för många gäster.

– Vi ser fram emot kommande år med underhåll och utveckling av denna högst välmående 100-åring, avslutar Sofia.


Fakta om 100-åringen

  • 1918 byggdes Löderups Strandbads Restaurang av några bönder från Hagestad.
  • Under 1930-talet blomstrade verksamheten. Det sjöd av liv under helgerna och ekipagen rullade in i tät följd: cyklar, hästskjutsar och bilar. En grusväg anlades nerför backen från restaurangen. Bussen på kustvägen gick alltid ner om Strandbaden under sommaren. Vid järnvägsstationen i Löderup stod en taxi med skylten ”Taxi till Löderups Strandbads Restaurang”.
  • 1985 totalrenoverades restaurangen och några år senare även hotellet.
  • 1994 byggdes 11 stugor.
  • 2008 köptes anläggningen av Sofia Ungh Persson och Fredrik Persson.

Väktare med historier att berätta

Åsa Melin är i dag allt mer uppmärksammad för sina väktare. De där lite kluriga ansiktena i keramik, som tillitsfulla och lite hemlighetsfullt ser ut att vilja berätta en historia. På Galleri Peppinge är de närvarande i allra högsta grad, sida vid sida med Åsas texter, skulpturer och målningar.

– Väktarna har tidlösa ansikten och rofyllda själar. Kanske finns de här hos oss i tider av förändring, för att inge nytt hopp och tillit. Varje ansikte har sin egen historia att berätta, om du är villig att lyssna.

Det säger Åsa när vi slagit oss ned med en kopp te i hennes kök, en lite blåsig och kall marsdag. Att blicka fram mot påsken känns ljust och härligt en sådan här dag.

Det är inför påskens konstrunda som Åsa förbereder sig för att möta sin publik. Tio dagar fyllda av möten med människor, som är nyfikna på vad Åsa och hennes konst har att berätta.

– Det som inspirerar mig är möten. Möten med människor men också mötet med naturen som omger mig, säger hon.

Eller som det kan låta när Åsa själv får uttrycka sig i skrift:

”Möten – må det vara en människa, en sten, en blomma,
ett stilla vårregn eller en vresig höststorm.
Möten med naturen som omger oss, mötet med stillheten som vilar i mig…”

Under vintern målar Åsa ofta akvarell. Det Österlenska landskapet fortsätter att fascinera. Till en början målade Åsa av det som det såg ut.

– Efter hand ville jag istället berätta om den känsla jag har då jag befinner mig i landskapet. Jag förenklade och skalade rent och förde in vandraren. En vandrare, som alltid är på väg mot ljuset och lämnar de stora skuggorna bakom sig.

Åsa arbetar i flera material som alla kommer att synas på hennes påskutställning: stengodslera, brons, äggoljetempera, akvarell och text. Hon arbetar gärna kvälls- och nattetid; när telefonen slutat ringa, lugnet sänker sig och ett ostört arbetsflöde infinner sig.

Öppettider se: www.galleripeppinge.se 

KARTAN
BUTIK-GALLERI
B&B-HOTELL-KONFERENS
CAFÈ-RESTAURANG
KERAMIK-KONST
KONSTHANTVERKARE
UPPLEVELSE-TRÄDGÅRD