When does pottery become art?

Bernard Leach“It was Bernard Leach who uplifted pottery to an art form. Bernard Leach didn’t make pots, he made art,” comments Maria Ekberg, a potter with a gallery in Hammenhög in Österlen. She has always admired Bernard Leach, an Englishman born in 1887 who lived his early life studying pottery in Japan before returning to Cornwall in England in 1920 to set up his own pottery. He developed his own style based on a combination of traditional Japanese, Chinese, Korean and European slipware. (Slips or engobes are colourful coatings of liquid clay applied to the surface for decoration.)

Bernard Leach (1887-1979) was one of the great figures of 20th century art and his sons David and Michael carried on the tradition. Maria Ekberg once attended a workshop held by his grandson John Leach who trained under David Leach. Inspired by the Leach legacy, she has developed her own special style of ceramics featuring flowers, buds and seed pods. No ceramics like hers can be seen elsewhere in Sweden.

“I have never had the ambition to be an artist,” says Maria Ekberg modestly. “Few potters would actually call themselves artists. Perhaps we are so busy mastering our craft and learning pottery that this alone takes us a whole lifetime if not longer. This has been the case for me. So I have been quite satisfied to call myself simply a potter up to now.”

keramik Maria EkbergHer garden is like a gallery decorated with her creations placed on iron bars planted in the flower beds. In the spring and summer, her bold ceramic floral creations on their metal stems can be seen juxtaposed with roses, hydrangeas and crocuses. They bring colour to her garden all year round even when the flowers are long gone and the cold winter winds blow.

Her latest collection is inspired by flowers without petals. She is fascinated by what is left when the petals have fallen to the ground. The petals represents the transient radiant beauty of a flower but the bulging seed pod left behind can also be seen as an object of beauty, depending on the eye of the beholder. The stamens and pistils of the flowers protrude prominently in her latest art with naked flowers that almost resemble sea anemones. “I have grown a bit tired of creating shiny, colourful flowers and pods,” she admits. This year she has created a more austere look with subdued pale colours and off-whites.

Maria Ekberg encapsulates seed pods in her art. Interestingly, Hammenhög where she lives and has her gallery was once the home of a thriving seed company named after this small town on the plains of Österlen.

thomas alexanderssonThomas Alexanderson is another potter from Österlen. He lives at Ateljé Brännorna secluded in the woods near Onslunda where he has practised his craft since 1975.

Bernard Leach mastered the technique of firing clay in traditional wood-burning kilns. However, since the 1950s, electric kilns have largely taken over for the firing of clay. Inspired by the work of Leach, Thomas has built two wood-burning kilns on his property in the woods, one for salt glazing and the other for glazing without salts. “I work very much in the spirit of the ancient pottery tradition. I like to use salt glazing which has its origins in Asia,” says Thomas. “The ash from the fire gives certain effects and this can vary depending on how the wind is blowing outside. You can also achieve special effects using techniques such as reduction.” (Reduction is the creation of a special type of atmosphere.)

He holds up a teapot where one side of the pot has a mottled look because the glaze was exposed to the ash whereas the other side, not facing the fire, has a more uniform colour. Thomas Alexanderson likes these unpredictable effects. “You never know exactly how a piece will turn out,” he says. “I also like it when you can see traces of the hand of the potter in the final piece. Each piece has a memory etched into it from the time when it was made.”

His pieces are marked by the insignia T in a square plus his brand name Thomas Drejare, which means Thomas the Potter. He likes working in large formats and many of his circular bowls are about one metre in diameter. “Is this art?” I ask referring to the bowl. “You can put fruit in it if you like but many people hang these bowls on the wall,” he replies. “I like making teapots too because they are functional but yet works of art.”

His teapots come in a multitude of salt glazes and often have a multi-faceted surface created by cutting the clay with a knife. The salt glazes are various metal oxides known by exotic names such as tenmoko, chün, shino, celadon and ox blood. The latter describes a blood red glaze which Thomas has used for one of his teapots – the perfect pot for a rooibos drinker! The most expensive teapots sell in his studio for about SEK 1400 each and often come with matching mugs and cups.

Thomas Alexanderson has become a well-established potter in southern Sweden after 40 years working in Onslunda and he has built up a large customer base. His studio is open from 11 am to 5 pm for visitors throughout July and the first half of August or by appointment.

He produces a large output of pottery but the method he uses is painstakingly slow. Each firing of the oven takes 12-14 hours and he and his sons usually chop the wood themselves. This is truly a handicraft and each piece he makes is unique in its own way: “You can come and see the process,” he says, inviting visitors to see him at work at his potter’s wheel. “Experience the living surfaces of the pottery where the flame has licked and the ash has fallen.”

For more about Maria Ekberg, visit skapa.krukmakeri.se

For more about Thomas Alexanderson, visit www.thomasdrejare.com


Österlen’s champagne

Kopingsberg vineyardYou may not associate the climate of Sweden with winegrowing but in this northerly part of Europe in the county of Skåne, a number of vineyards have grown up since the turn of the millennium. The changing climate is working in favour of growing vines here but the climate is still far from ideal and makes winemaking a risky business. Nevertheless, with the right types of grapes and a lot of enthusiasm, wines of character with a distinct acidic taste can be made.

In Österlen, there are a growing number of vineyards but the one that receives the most visitors is Köpingsberg, east of Ystad. Köpingsberg’s speciality is sparkling wines including the Swedish equivalent to champagne called Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. This sparkling white wine made from Swedish grapes is aged for four years. When each precious batch of wine is released after four years, it usually sells out within minutes. That’s what happened when about 1,000 bottles went on sale in November 2014 at a price of about SEK 400 per bottle.

The wine is released through local Österlen branches of the Swedish state-owned chain of off-licences known as Systembolaget. They have a monopoly on sales in Sweden of wine, spirits and beers of a certain strength. Traditionally Sweden has had a strong temperance lobby for restrictions on the sale of alcohol. Indeed, from 1982–2000, the nationwide branches of Systembolaget were closed on both Saturdays and Sundays. Now they open on Saturdays but remain closed on Sundays.

Sweden’s strict rules mean that winemakers like Carl-Otto Ottergren of Köpingsberg cannot sell their own wine on their premises. “The rules are a bit crazy,” says Carl-Otto Ottergren. “If I could sell my wine direct to customers, I would keep my vineyard open for visitors much longer. But with the rules as they are, it just doesn’t pay.”  Visitors can pay for wine-tasting at Köpingsberg but they cannot buy the wine and take it home. For that, they have to travel to the local branch of Systembolaget in Ystad, Tomelilla or Simrishamn or order the wine from another branch in Skåne.

Currently the winery is open for drop-in visitors on certain afternoons in July and August. At other times, visits can be booked in advance by groups. Most of the visitors are Swedish but some groups come from abroad. With his command of English, German and French, Carl-Otto Ottergren is able to guide groups from different parts of Europe. Visitors are shown around a modern winery attached to the house at Köpingsberg dating from the 17th century.

Carl-Otto has strong connections with France where he runs a joint venture with a vineyard in Bourgogne. Under his supervision, two types of sparkling wines are made at the vineyard and sold under his label, namely Blanc de Blancs Cuvée Carl-Otto (100% Chardonnay grapes) and Cremant de Bourgogne Cuvée Carl-Otto (45% Chardonnay and 55% Pinot Noir).

Using the Champagne method to make wine is labour-intensive requiring not just one fermentation of the wine in a tank but a subsequent fermentation in the bottle. Carl-Otto Ottergren is a serious winemaker who makes his living from wine and has been planting vines (mainly Chardonnay) here in Österlen since 2005. The vineyard now has about 6,000 vines. The 2015 harvest is expected to yield 6,000 bottles of the sought-after sparkling wine Köpingsberg Blanc de Blancs Vintage. The wine will be aged for four years before the vintage from 2015 is released for sale. “Even some well known brands of champagne only age their wines for two years,” Carl-Otto points out. “Our long ageing gives a rich taste.”

The Österlen region is perhaps best known for its apples. Tasty apple juices and ciders are made here. But Österlen also has a few small vineyards. With no tradition of winemaking in Sweden, Carl-Otto Ostergren is one of the pioneers in these northern climes.

A selection of vineyards in Österlen receiving visitors

Köpingsberg Vineyard near Ystad between Nybrostrand och Glemmingebro. Started 2005. About 6,000 vines. www.kopingsberg.se

Ekesåkra Vineyard in Ekesåkra near Sandhammaren. Started 2002. About 2,000 vines. www.osterlenvin.se

Skepparp’s Vineyard in Skepparp near Kiwik. Started 2010. About 4,000 bottles in 2014. www.skepparpsvingard.se

Skillinge Vineyard on the coast near Skillinge. Started 1998. About 2,000 vines.

Österlens hällristningar- en kärlekssaga

Lena AleboDet började på hotell Svea för 13 år sedan. Det kunde ha varit en kärlekssaga eller en god Piratenhistoria men var istället våra första stapplande steg mot ett europeiskt bronsålderssamarbete. Forskare från hela världen hade den gången samlats i Simrishamn för att lyssna på varandras senaste rön och besöka hällristningarna på Österlen.

Idag har kontakten med svenska och europeiska universitet lett till en hel rad program för allmänheten, bevaringsåtgärder och dokumentationstillfällen om och för de österlenska ristningarna. Tanken på ett skånskt hällristningscentrum placerat i Simrishamn har också väckts.Vi har tillsammans med Svenskt hällristningsforsningsarkiv förstört våra knän med att krypa runt på flera av de större hällarna, för att med hjälp av stora pappersark och karbon, göra frottage. Avbildningar som sedan scannats in och blir en viktig dokumentation för framtiden. Som allmänt intresserad har man de senaste åren kunnat följa med på hällristningsvandring, gå kurs i hällristningsdokumentation, uppleva Hällristningar by night med belysning av bilderna, bronsåldersmåltid och berättelser av olika slag, delta i den interaktiva utställningen Petroglyfiskt som kopplade samman bronsåldern och den senaste utställningstekniken och lyssna på föredrag.

Man finner också nya hällristningsbilder och omtolkar redan kända. 2010 kom en helt ny häll i dagen i Brantevik men tidigare ej skådade ristningsmotiv som en hand och förmodade adoranter/tillbedjare likaså fann hällristningsinventerare hästar på en häll helt nära stranden sydost om Yxornas häll 2011. Kiviksgraven är ständigt under luppen.

Just nu ligger en ansökan inne hos Creative Europe för ett större samarbete mellan Italien,Tyskland, Danmark och Sverige i projektet ”Trading and travelling in the Emipre of the Sun”. Österlens museum tillsammans med Kiviksgraven/Asmiroca kulturarvsupplevelser är en av deltagarna i projektet.

Målet är att koppla samman viktiga hällristnings-och bronsåldersplatser i Europa på en gemensam digital samlingsplats. Intressant och spännande för Österlens del är också att alla de mest välrenommerade bronsåldersforskarna i Norden av idag alla använder Österlens hällristningar som material i sin forskning. De senaste åren står Österlen i centrum i böcker av och projekt ledda av Jonathan Lundström, Joakim Goldhahn, Ulf Bertilsson, Catharina Bertilsson, Johan Ling och Peter Skoglund

Torsdagen den 3 mars kommer undertecknad att hålla ett fastlagsbulleföredrag på Österlens museum om Ny forskning kring Österlens bronsålder. Då kommer det senaste inom europeisk arkeologi som berör Österlen att redovisas och diskuteras. För att presentera samma forskningsrön öppnas den 11 juni en uppföljare till den av alla åldrar uppskattade utställningen Petroglyfiskt. Den nya heter BronzeTech och berättar liksom den förra om bronsålder med hjälp av ny teknik. Nu fokuserar berättelsen på handel och resor för 3000 år sedan.

Så man kan säga att sagan inte ännu nått sitt slut och kärleken till hällristningar består.

Lena Alebo

Museichef/Österlens museum

Keramik och krukmakeri på Österlen

Thomas drejareVad är det som gör att det är så många keramiker på Österlen? Det är finns nog lika många förklaringar som det är keramiker? Men några anledning kan vara den underbara miljön, intresserade och keramikkunniga kunder och att befinna sig i ett gott sällskap med andra duktiga keramikkolleger.
Nu har vi gjort det lite enklare för dig att hitta de olika keramikerna på Österlen, detta är en önskan från flera av våra besökare under sommaren. Bland dessa keramiker kan du finna finstämda keramikskulpturer,  hantverksmässigt bruksgods och fantasifulla keramiska skapelser för trädgården. Du kommer nog att hitta din egen hovleverantör bland dessa skickliga keramiker och krukmakare verksamma på Österlen.

Galleri Brännorna Thomas Alexandersson är mästerdrejare och en skicklig keramiker som specialiserat sig på saltglaserat stengods bränt vedugn, hans produktion sträcker sig från bruksgods till konstföremål. 
Thomas keramikverkstad och butik finner du på vägen mot Onslunda från Vitaby
Onslunda, Brännorna

Maria Ekberg gör stora frökapslar att placera i trädgården eller i hemmet, du kan även finna ”de perfekta vaserna”, stora tunna temuggar och ett och annat uppläggningsfat ovalt eller på fot. 
Väg 9  mellan Ystad och Hammenhög
Ystadsvägen 53 Hammenhög

Åsa Melin är skulptör, hon är välkänd för sina lågmälda väktare, som med ett hemliga budskap talar till dig.
Peppingevägen 256, Peppinge

Charlotta Unger  skapar charmig keramik med mycket guld det sticker ut & glittrar till!!
Hon finns mellan Backåkra och Sandhamamren – söder om landsvägen
Östra Kustvägen 1338, Löderup

Argilla Krukmakeri gör handdrejat stengods och porslin till lyst eller vardagsbruk. Anders Hägg sköter hela produktionen från sin drejskiva.
Serviser, skålar, terriner, te-kannor och mycket mer växer fram ur leran. Krukmakeriet med gårdsbutik finner ni 500 m. väster om Löderups Kyrka. Sommarfilial i Kåseberga  Hamn.
Norråkra gård, Löderup

Keramiker Elisabeth Kajsa Palm är en hantverksskicklig keramiker som arbetar i lergods och stengods, här hittar du bruksgods.
Frans Löfströms väg 19, Baskemölla

Keramika Fantasia är välkänd för sina trädgårdspjut i häftiga glasyrer, hon skapar även i konst i Raku. 
Du finner keramikverkstad och galleri mellan Bollerup och och väg 9

Jon Leifsson fångar rörelsen och känslan i sina skulpturer. Möt hans levande skulpturer i galleriet på skånegård Gimlelund
Gimlelund Bäretoftavägen 20, Lövestad

Elna Karin Holgersson
Östra Kustvägen 912 mellan Kåseberga och Löderups Strandbad

Annika Äikäs Keramik
Kraftgatan 26, Löderup

Louise Ebbmar
Södra Mellby 6, Kivik

Lotta Zerrander 
Sandby, Borrby

Saga Keramik
Elisetorp, Stenshuvud

Kajsas Konst & Keramik
Karakåsvägen 29, Kivik

Vallis Design
Biogatan 3,  Gärsnäs

Borstar för det vardagliga och det ovanliga

Ann-Christine Magnusson har uppfunnit en tangentborste med gethår.Ärligt talat, när jag först gick in i Sveriges enda borstbutik, tänkte jag att det här inte kan vara så roligt, speciellt eftersom jag avskyr städning. Jag blev förvånad. Mest för att jag inte visste hur användbara borstar kunde vara, från att skala potatis till att rensa upp oljeutsläpp. Jag köpte till och med några olika borstar som kommer att göra underverk och som kommer att vara den perfekta presenten till mina vänner, speciellt skäggiga sådana!

Vad sägs om en borste som gör rent tangentbordet, till exempel? Borsten är gjord av gethår som når under tangenterna och drar till sig damm. Perfekt till alla som har en dammsamlare under sina fingertoppar!

Eller en borste som är gjord för att kamma skägget med? Skägg är inne och många unga män visar sin manlighet genom att odla en skog av hårväxt.

”Några män kom in i butiken och frågade efter en skäggborste så jag tänkte att jag måste utveckla en. Den måste vara i lagom storlek för ett skägg”, säger Ann-Christine Magnusson som är ansvarig for butiken och produktutvecklingen. Hon har nyligen tagit fram en speciell skäggborste som är gjord av bok med vegetabiliskt fiber från Indien och hår från piggsvin. Ann-Christine håller det gamla hantverket vid liv genom att tillverka borstar med handsättning.

En annan borste som hon har uppfunnit är speciellt gjord för att framkalla mer hårväxt. Man masserar sin hårbotten med borsten. Jag ska ge den till min tunnhåriga vän så att han kan prova den!

Hon visar upp en annan uppfinning – en lång borste gjord av ett syntetiskt material som är fäst på en metallpinne avsedd att sätta in i en borrmaskin. Man stoppar ner borsten i en hink med vatten och nypotatisar. Borsten roterar och skalar potatisar på noll tid. Vem kunde tänka sig att en borrmaskin kunde användas vid matlagning?

Man kan skratta men det här företaget från den lilla byn Onslunda på Österlen har gjort sitt för att rädda miljön från en naturkatastrof. När oljeutsläppet i Mexikanska golfen blev en världsnyhet 2010 blev deras borste, som är speciellt gjort för att ta upp olja från havet, en storsäljare i Amerika. Borsten roterar på havsytan och oljan passerar genom en slags kam som fångar upp oljan och för bort den till en cistern. Borsten är gjord av nylon speciellt för ändamålet.

Närmare till hands finns skidvallaborstar som används av olika nationella skidlandslag i Skandinavien. Hur de vallar sina skidor hålls hemligt och kan vara nyckeln till framgång i en sport med små marginaler. En liten borste kan göra skillnaden mellan guld och silver. ”En av våra vallaborstar har tråd av metall som är 0,06 mm i diameter vilket gör metallen mjuk som hår”, säger Ann-Christine Magnusson.

En annan innovation är en diskborste av nylon som klarar av temperaturer på 120 grader så den kan användas direkt i en stekhet panna utan att bli förstörd.

Borstbinderiet i Onslunda har gamla anor och har funnits här sedan 1800-talet då byn blev känd som ”borstbygd”. Det nuvarande ML BorstaTeknik som driver butiken och tillverkar borstar härstammar från 1875 då Mårten Larsson startade sin borstfabrik i byn genom att ta över sin brors verksamhet. Brodern Lars åkte till Amerika medan Mårten stannade hemma och blev en sorts kung. Snart hade han 25 fast anställda i sin verkstad och ett 75-tal hemarbetare runt om i bygden. Han blev känd som ”Borstakongen” förmodligen för att han leverade ryktborstar till Kungl. Hovstallarna i Stockholm. Han fick inte kallas ”Borstakungen” med ”u” för att det fanns bara en med titeln kung i Sverige – Hans Majestät. Företaget utnyttjade sin kungliga kundrelation och registrerade namnet Borstakongen som varumärke 1951. Namnet används än idag både som varumärke och som namn på butiken i Onslunda.

Butiken är den enda i Sverige av sitt slag och den erbjuder priser på borstar som är lägre än i detaljhandeln. Den har öppet året runt och har även ett kafé. När du går dit är jag nästan säker på att du kommer att hitta en borste som är precis vad du har saknat, oavsett om du har skägg eller inte.