Maten är klar!

 

Skåne kallas ofta för Sveriges skafferi och på Österlen är hyllorna alltid välfyllda. Och just i maj och i början av juni får maten extra stor uppmärksamhet genom Matrundan Österlen den 25 – 28 maj och Skånes Matfestival i Brösarp den 1 – 4 juni.

Under de senaste åren uppmärksammar både svenska och internationella medier sydöstra Skåne som den rätta platsen för matälskare, foodies och livsnjutare. Medvetenheten om matens ursprung och kvalitet ökar och på Österlen finns odlare, producenter och kockar som kan sin sak sedan generationer tillbaka. Och när det är dags för lunch, middag finns många alternativ. Här finns Österlenchoklad, Löderups Strandbad, Backagården, Äventyrscampen, Hylkegården, En Gaffel Kort, Johannamuseet, Allé på Österlen, Lönebostället, Sjöbo Gästgiveri, Örums Nygård gårdshotell, Eriksgården, Cake Cowboy och Ravlunda Bränneri.

Lätt att hitta på kartan. Det svåra är bara att välja.

Njut av nyskördade bär från maj till oktober


DSC_1471
För dig som älskar bär är Eriksgården utanför Sjöbo ett givet utflyktsmål. Här kan du plocka, köpa, äta och njuta av färska och nyskördade bär, från vår till höst. Bland årets nyheter märks en ny och större gårdsbutik, ett helt nytt lekområde på innergården samt ett rejält utökat bärbuffé-bord.

– Hos oss ska det finnas jordgubbar vart man tittar! Bär och lantbruk är de två teman som genomsyrar hela vår verksamhet och i år gör vi en stor satsning för att fortsätta locka barnfamiljer att besöka oss, säger Rickard, som sedan 2014 äger och driver Eriksgården tillsammans med sin sambo Maria.

I år ges plats för helt nya lekredskap på innergården. Allt i trä och överallt är det gott om synliga bär- och lantbrukssymboler.

– Vi vill att alla ska trivas och gärna stanna länge när de väl kommer. Hos oss kan du plocka dina egna bär, uppleva vår unika bärbuffé samt leka och umgås på innergården, säger Rickard.

Mitten av maj
Årets första jordgubbar skördades i mitten av maj. Därefter mognar de olika sorterna efter hand; de som odlas i odlingstunnlarna först och de på friland efter hand. I bästa fall varar jordgubbssäsongen från maj fram till i mitten av oktober.

Det första året som Rickard och Maria drev Eriksgården hade de runt 4 000 som åt bärbuffén, för att 2015 öka till 13 000 bärbuffé-gäster. Stundtals var trycket mycket högt på bärbuffén. Därför görs nu stora ansträngningar för att i år bättre möta publiktrycket.

– I år kommer vi att servera bärbuffén på två stora diskar, så att vi kan ha två parallella köer. Vi har också utökat själva buffén och har fler sittplatser. I början av säsongen består buffén framför allt av jordgubbar och sen tillkommer hallon, blåbär och björnbär vartefter de mognar. Och så har vi alla goda tillbehör i form av knäckflarn, maränger, strössel, grädde och glass, berättar Rickard.

Nyhet: bärbuffébox
IMG_5652
En annan nyhet för året är den bärbuffé-box som Rickard och Maria låtit ta fram. Nu finns alltså möjligheten att njuta av bärbuffé även på hemmaplan. Köp med dig din egen box och komplettera sedan med bär efter smak samt glass eller grädde.

– Min dröm är att bärbuffé ska bli en minst lika populär och given efterrätt som till exempel banana splitt eller panna cotta. Så enkel att göra och så gott!

Samtidigt som bärbuffé-delen har utökats, så har den del av restaurangen som framför allt är avsedd för à la cartegäster fått en lite mer avskild plats. Här finns fullständiga rättigheter och goda möjligheter att avnjuta en hel måltid lite mer i lugn och ro.

Större gårdsbutik
En annan av årets nyheter är att gårdsbutiken har fått en större, mer central och bättre avpassad plats i anslutning till den nya innergården. Sortimentet har utökats och här kommer det också att vara möjligt att köpa enklare förtäring som glass, kaffe och fika.

IMG_5661– Utanför gårdsbutiken kommer vi också att sälja lokala grönsaker på ett lastbilsflak, lite som torghandel. Den gamla lastbilen kommer att stå på innergården och vara väl synlig.

Runt gården syns odlingstunnlarna och jordgubbsodlingarna på friland i det vackert böljande landskapet. En utmärkt plats att odla bär på och njuta av dess smaker.

– Hjärtat i allt vi gör är ju bären. Älskar man bär ska man helt enkelt besöka oss! Vi har tagit detta med bärodling ett steg till och skapat en upplevelse. Vår miljö, våra produkter, ja allt vi gör, cirklar kring bären. Både bärbuffén och bärbuffé-boxen tror vi oss dessutom vara ganska ensamma om, avslutar Rickard.

Lotta Solding

Ramslöken – en trendig delikatess som växer vilt

ramslokRamslöken – en trendig delikatess som växer vilt

Intresset för de nordiska smakerna ökar. Restauranger som Noma i Köpenhamn renodlar och lyfter fram det platsspecifika. Begrepp lånade från vinvärlden så som terroir blir allt vanligare att använda när man ska beskriva smak även på mat. Var det odlats, betats, skördats – allt spelar roll. I linje med detta har en bortglömd delikatess kommit på modet, den vitlöksdoftande ramslöken som växer vilt i våra marker. I stora bestånd breder denna fantastiska primör ut sig i fuktiga och skuggiga lövlundar. Hos oss är det fritt att plocka, i andra landskap är den fridlyst.

Karin Fransson är en av de svenska kockar som regelbundet använder sig av ramslöken på sin krog på Öland. Det var också i hennes kokbok De sju årstiderna som jag lärde mig hur den ser ut. Och när jag själv fann dem för första gången var lyckan total. Jag var ute i en sank skogsdunge där stigen sviktade av väta. Våren hade kommit och min hund Morris grymtade av glädje av alla dofter och spår han fick upp. Ett ledde honom rakt ut i det svartgeggigaste diket och jag försökte få stopp på honom. Jag tvärnitar, framför mig breder ett mindre hav av gröna blad med vita skira blommor. Inser inom loppet av en halv sekund att detta är ramslök! Att de ser precis ut som på bilden i Franssons kokbok där hon sitter på huk och luktar på en nyplockad bukett. Jag bryter ett blad och smakar försiktigt, de är mycket snarlika den giftiga liljekonvaljen. Jo, smaken av vitlök kommer direkt när jag testar med tänderna i det saftiga bladet. Jag rusar hem och hämtar en stor kasse, sekatör och börjar plocka. Till middagen den dagen blev det ramslökspaj med chèvre, till den en grönsallad med både blommor och blad från ramslöken blandat med huvudsallat.
Hämta Ramslöksrecept

Linné beskriver

Allium ursinus är det latinska namnet. Allium står för lök och ursinus kommer från ursus, latin för björn. Rams är ett indoeuropeiskt växtnamn. I folkmun kallas den ofta för skogsvitlök och engelsmännen kallar den för bear´s garlic. Vad björnen har med växten att göra är dock inte helt klarlagt. Men enligt en engelsk sajt som helt ägnar sig åt ramslöken så skulle björnen enligt folktron kalasa på löken efter att ha vaknat från sin vinterdvala. Därigenom skulle deras matsmältningssystem komma igång och de skulle få tillbaka sin styrka.

Arten är känd sedan medeltiden och brukar räknas till klosterväxterna. I Sverige växer den inte längre norrut än Uppland, d.v.s. ungefär samma gräns som för eken. Den första noterade uppgiften om dess förekomst är från 1741 på Gotland. Det var självaste Linné som uppmärksammade den utanför Lummelunda kyrka. Han beskrev den så här: funno vi en ört som växa mycket ymnog. Rams kallades örten, som här växte under buskarna. Roten var en avlång lök, omgiven av borster. Bladen voro lansettlika och nästan till skapnaden like bockeblad. Stjälken var kvarterslång, helt bar, på ena sidan flat och på andra kullrug. Han slutades med en balja (spatha) som var vit, utur vilken många blommor kommo utur en punkt vardera med sina särskilte blomskaft. Han fortsätter och skriver att bönderne berättade om denna att där hon växer, fördriver hon andra örter och ogräs, varpå vi hade ögonskenliga prov: ty under de buskar där ramset växte, stod ingen annor ört. Bönderne sade oss ock att hon av dem planteras i humlegårdar, därmed fördriva hundkaxor och annat ogräs. Boskapen berättades gärna äta henne, men att mjölken och smöret därefter blevo stinkande som av vitlök.

ramslokOrdentligt med sting

Man kan även odla ramslök och dra upp den från frö. Växten är vacker med sina lansettformade blad och blommor likt vita stjärnor. De sprider sig villigt och breder ut sig i stora bestånd. Den trivs i fuktiga marker i skugga eller halvskugga under lövträd. Mina första växte i en gammal park i närheten av Skurup som genomströmmades av vatten. Ramslöken är släkt med gräslök och vitlök, men här använder man inte löken utan bladen och blommorna. Särskilt de outslagna blomknopparna är något alldeles extra att ta vara på! Ramslöken går i blom i slutet av maj, så det gäller att vara beredd! De blir perfekta drinktillbehör om man bakar in dem i en bit smördeg tillsammans med get- eller fårost.

Lisa Förare Winbladh är en annan matkreatör som vid olika tillfällen lyft fram ramslökens förtjänster. När jag först hittade mina gick jag in på hennes blogg för att diskutera mitt fynd. Lyllo!, sa hon och rekommenderade att jag förvällde bladen lätt innan jag fryste in det som jag ville spara. Därmed förhindras oxidation och jag kan ta fram mina påsar under vintern och mixa bladen till såser eller soppor. I sin artikel menar hon att man ska laga så enkelt som möjligt med ramslöken. Hon tipsar om att finstrimla och sedan blanda i smör som får smälta över stekt fisk eller på rostat bröd. Ett annat förslag är att slå in små kokta nypotatisar i bladen och doppa i smält smör. Bladen går utmärkt att blanda ner i en sallad som med fördel dekoreras med blommorna som har en ännu mer intensiv vitlökssmak.
Det är ordentligt med sting i dem!

ANNA GUNNERT

Shoppa och fika

Shoppa på Österlen är för de flesta ett rent nöje, och kundvagn är en icke-fråga. Här gäller det småskaliga, även om du råkar fastna för en soffa, ett stort konstverk eller några citronträd. Butikerna är många, och den ena är inte den andra lik. Men i allt det unika finns en stor lust och glädje i att ge service. Vi kan berätta det du vill veta, och hittar du det inte i en butik kan vi lotsa dig till nästa. Och när det är kaffedags visar kaféer, bagare och konditorer vad sydost har att erbjuda. Allt från klassiska, lokala bakverk till trendiga godbitar.

 

 

Han berör och målar i koppar och järn

SAMSUNG CSCPer Baker har ett mycket gott öga för form, färg och komposition. Han arbetar framför allt med modernt smide och trollar fram de mest levande och mjuka former i de hårda materialen järn, mässing, koppar och stål. På Gamla Bryggeriet i Smedstorp lockas du in i hans galleri via hans och hustruns personligt formade trädgård.

– Jag vill beröra människor och jag berättar gärna om det jag gör. I trädgården skapar vi en fin stämning och via rökelse, tända ljus och musik lockas besökarna långsamt in i galleriet. Väl här inne hoppas jag de blir glada och att de gillar vad de ser, säger Per Baker.

Per bor och driver sin verksamhet på Gamla Bryggeriet i Smedstorp, tillsammans med sin fru Margareta. Hon ansvarar för trädgården medan Per håller till antingen i sin verkstad eller i galleriet. En stor del av skapandeprocessen gör de dock gemensamt. De utgör ett bra team och bollar många idéer mellan sig, oavsett om det handlar om trädgården eller om Pers konsthantverk.

Fläta koppar
Margareta verkar till exempel ligga bakom en av Pers senaste tekniker och nyaste konstverk, som han har arbetat fram genom att fläta koppar.

– Jag föreslog Per att han skulle testa att fläta i koppar. Han var tveksam först och sa att det inte gick, säger Margareta.

Per ler och fortsätter:

– Ja, då tänkte jag: detta kan jag inte, men jag får väl kanske ändå pröva… Och så insåg jag att jo, det kan jag gott!

Så kan produktutveckling gå till i praktiken på Gamla Bryggeriet. Och resultatet blir ofta lysande. Just den flätade kopparen gör att materialet ser levande och böljande ut. Som om Per vävt fram formen i en vävstol. Med rätt belysning skiftar dessutom materialet i ett antal nyanser. Att koppar är ett hårt material är lätt att glömma bort.

– Ett av de flätade kopparverken kallar jag för tidens väv. Ja, det blev dejligt och flott med flätningen. Det var kul att göra och jag gillade det. Det blev dekorativt och annorlunda, säger Per.

Utbildad smed
Per växte upp i Köpenhamn, där han utbildade sig till smed. I tanken visste han att han ville bli konstnär, men han valde att lära sig hantverket istället för att söka till Kontsfack. Redan som ung letade han fram skrot och skapade konstverk. När han arbetade som smed skapade han stora skulpturer, reliefer, takkronor och utsmyckningar. Hon tog också en kvällskurs i måleri och gjorde även en del kolteckningar under en period.

– Att måla med pensel eller måla med järnets struktur med hjälp av gasol eller att värma ett stycke koppar är inte så stor skillnad. Det är bara tekniken som skiljer, säger Per.

Intryck som inspirerar
Per inspireras av världen omkring honom. Ett nyhetsinslag om allt från börsras till EU-politik kan ge honom idéer. Utanförskap är ett tema som går igen. Allt han skapar – tavlor, möbler, skulpturer eller bruksföremål – fångar en känsla eller ett intryck som inspirerats av vardagen runt omkring oss.

Per är även utbildad trädgårdsmästare. Att få arbeta utomhus, under stor frihet, tilltalar honom. I dag öppnar han gärna dörren till sin trädgård och lyssnar till fågelsång medan han arbetar.

I sin dagliga gärning kan Per numera kombinera alla sina talanger genom att skapa och modellera i såväl metall som i naturens material. Sedan han flyttade till Sverige har han lyckats förena konstnärskap, kreativitet och hantverk med ett mycket gott öga för balans, sammansättning, färg och form. Allt i ständigt samspråk med Margareta.

Vill du veta mer om Per och Margareta Baker och hur du hittar dem i Smedstorp?
Titta in på www.gamlabryggeriet.com

Margareta Forslund ett konstnärskap

Margareta Forslund Allt hänger ihop

Det stora vackra huset utanför Simrishamn inrymmer allt: galleri, butik, ateljé och bostad.
Här ryms nästan hela Margareta Forslunds konstnärskap.
Den vackra miljön bjuder en sällsynt kombination av vila och energi – allt är inrett enligt feng shui. Besökarens blick fängslas av blanka tygrullar, eleganta konstföremål och barnbarnens leksaker. Stämningen värmer hjärtat: här finns generositet och öppenhet. Genom fönstren faller det speciella ljuset, blandningen av hög himmel och hav.
Margareta Forslunds egen webbsida här

Bergslagen

Margareta Forslund Design är en saga som började i Bergslagens skogar. Bland granar, mörkögda tjärnar och i bruksmiljö växte hon upp. Vägen från Högstaboda till det vackra vita huset i österlenskt skimmer kan synas lång. Med tiden och hårt arbete har Margareta Forslund blivit en välkänd och uppskattad kläddesigner och konstnär. Hur började det? Hade hon med sig allt detta från hem och uppväxt?
– Det började med en gammal uttjänt buss. Min kusin och jag, vi var i 12-årsåldern, fick den.

Vi skruvade ur hela inredningen. Här skulle byggas sommarstuga! Vi fick ihop en hel Gevaliaburk med skruv. Det är inte svårt att inse att miljön erbjöd en speciell frihet. Hon och kusinen rodde långdrag, drog upp gös och sålde till fiskbilen. Innan Margareta hade slutat skolan fick hon för egen del tillgång till skolsalarna för trä- och metallslöjd. Efter yrkesskola och lanthushållsskola arbetade hon som teckningslärare på Lindesbergs nybyggda skola i ett år.

Hon formulerar sig efter platsens och tidens livsfilosofi: – En får ta sig före.

Utforska tekniker och material

Så småningom började hon på Konstfack.
Beslutet var inte okomplicerat – det fanns andra önskemål om hennes framtid i familjen.
Studierna sammanföll med 60-talets politiskt omvälvande år, vilket påverkade utbildningen. Det var inget som hindrade.
Parallellt med de egna studierna undervisade hon på konstkurser. Under åren som följde startade hon flera verkstäder och butiker i Gamla stan. Hon arbetade med metall, framför allt silver, efter en stor donation från Bolidengruvan.
– Jag är periodare, förklarar Margareta.
Jag utforskar olika tekniker och testar hur material går att använda – och det sker i intensiva perioder. För tio år sedan sa man att det inte går att färga betong. Då var jag tvungen att göra det, förstås, och skapade ett system på åttio färger.

Förflyttar ljus

Genomgående för Margareta Forslunds skapande – oavsett material och teknik – är ljuset.
– Jag har hållit på och förflyttat ljus livet igenom, säger hon och visar de LED-ljuslysande vallmoblommorna i akryl, bland annat visade i Marsvinsholms skulpturpark.
Tillsammans med dotter Elin har hon även gjort en installation på Arlanda.

Formspråket

Det andra särdraget i hennes skapande är det skulpturala formspråket. Det gäller också
klädkollektionerna som blivit hennes adelsmärke. De utgör en bas i hela hennes konstnärskap och företagande. De vackert skurna plaggen – från grafiska festkläder till eleganta regnkläder – och tillverkade i exklusiva material fångar uppmärksamheten på långt håll.
– I mina plagg måste man räta på sig och lyfta blicken – man får en annan hållning.
Se mer av Margareta Forslunds design klicka här

Mode

Det började redan 1973 på modemässan i Köpenhamn. Margareta var nybliven mamma för andra gången och kämpade för framtiden. Finland var där med en enorm blåvit monter som drog allas blickar till sig. Vad göra i den konkurrensen? Margareta klädde sig i en av sina vackra aftonklänningar, sträckte på sig och gled sakta nedför rulltrappan fram till sin egen monter. Varje gång hade hon en svans av intresserade efter sig.

Continue Reading

Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.

Continue Reading

Nya besöksmål på Österlen

Kart_buttonseÖsterlen kan stolt presentera årets nya besöksmål på ”det bästa på Österlen”

5. Äventyrscampen Ett spännande ställe för äventyrslystna stora som små, familjer, kompisgäng eller företag. Här kan du Äventyrsgolfa med familjen och ta en fika eller boka kick-off med medarbetarna. 

26. Eriksgården Du kommer längta tillbaka till deras bärbuffé, ett smörgåsbord fylld med bär glass och andra nyttigheter. En stor lekpark i bondmiljö där de små t.o.m kan hoppa i hö och en lifestylbutik i årstidernas tecken. Eriksgården som är ledande inom bärodling, har även självplock. Alla Eriksgårdens bär odlas självklart giftfritt.

29. Eva Bjurman recycled glas  En glashytta som speciliserat sig på att återanvända engångsglas i sin produktion. Här skapar Eva nya sköna föremål av använda ölbuteljer eller annat glas som vi har gjort oss av med.

33. Karl Fredrik Eklaholm Med fart och kreativ energi skapar Karl Fredrik trädgård och miljö, i hans underbara gård i Hagestad, här fyller du på din inspiration, kommer hem med några växter eller miljödetaljer.

34. Österlens Glashytta har på några få år etablerat sig på världskartan för glaskonstnärer med glaskonstnären Elna Jolom. Du kan besöka hyttan och se hur det varma glaset formas till kraftfulla glasskulpturer, ibland i kombination med järn. Behöver du ladda din kreativitet är det här ett riktigt kraftställe.

35. Carina Hägg Design Fantasifullt med färg och stil blandat med gamla möbler, fantastiska foton och andra härliga inredningsdetaljer. På sin gård vid väg nio har Carina Hägg kreerat en inspirerande miljö med i första han sina egna kvalitativa textiltryck, dukar, sänglinne, kuddar och tyg på rulle. Allt för att skapa det personliga hemmet.

39. Alma och Arthur Ett av de trendigaste inredningsställen på Österlen gamla och ny industridesign, blandat med själfulla möbler, prylar och textilier från Indien. Att överskottet från försäljningen går till att driva en skola för indiska flickor gör det här besöksmålet till något vi är mycket stolta över att få rekommendera.

 

When does pottery become art?

Bernard Leach“It was Bernard Leach who uplifted pottery to an art form. Bernard Leach didn’t make pots, he made art,” comments Maria Ekberg, a potter with a gallery in Hammenhög in Österlen. She has always admired Bernard Leach, an Englishman born in 1887 who lived his early life studying pottery in Japan before returning to Cornwall in England in 1920 to set up his own pottery. He developed his own style based on a combination of traditional Japanese, Chinese, Korean and European slipware. (Slips or engobes are colourful coatings of liquid clay applied to the surface for decoration.)

Bernard Leach (1887-1979) was one of the great figures of 20th century art and his sons David and Michael carried on the tradition. Maria Ekberg once attended a workshop held by his grandson John Leach who trained under David Leach. Inspired by the Leach legacy, she has developed her own special style of ceramics featuring flowers, buds and seed pods. No ceramics like hers can be seen elsewhere in Sweden.

“I have never had the ambition to be an artist,” says Maria Ekberg modestly. “Few potters would actually call themselves artists. Perhaps we are so busy mastering our craft and learning pottery that this alone takes us a whole lifetime if not longer. This has been the case for me. So I have been quite satisfied to call myself simply a potter up to now.”

keramik Maria EkbergHer garden is like a gallery decorated with her creations placed on iron bars planted in the flower beds. In the spring and summer, her bold ceramic floral creations on their metal stems can be seen juxtaposed with roses, hydrangeas and crocuses. They bring colour to her garden all year round even when the flowers are long gone and the cold winter winds blow.

Her latest collection is inspired by flowers without petals. She is fascinated by what is left when the petals have fallen to the ground. The petals represents the transient radiant beauty of a flower but the bulging seed pod left behind can also be seen as an object of beauty, depending on the eye of the beholder. The stamens and pistils of the flowers protrude prominently in her latest art with naked flowers that almost resemble sea anemones. “I have grown a bit tired of creating shiny, colourful flowers and pods,” she admits. This year she has created a more austere look with subdued pale colours and off-whites.

Maria Ekberg encapsulates seed pods in her art. Interestingly, Hammenhög where she lives and has her gallery was once the home of a thriving seed company named after this small town on the plains of Österlen.

thomas alexanderssonThomas Alexanderson is another potter from Österlen. He lives at Ateljé Brännorna secluded in the woods near Onslunda where he has practised his craft since 1975.

Bernard Leach mastered the technique of firing clay in traditional wood-burning kilns. However, since the 1950s, electric kilns have largely taken over for the firing of clay. Inspired by the work of Leach, Thomas has built two wood-burning kilns on his property in the woods, one for salt glazing and the other for glazing without salts. “I work very much in the spirit of the ancient pottery tradition. I like to use salt glazing which has its origins in Asia,” says Thomas. “The ash from the fire gives certain effects and this can vary depending on how the wind is blowing outside. You can also achieve special effects using techniques such as reduction.” (Reduction is the creation of a special type of atmosphere.)

He holds up a teapot where one side of the pot has a mottled look because the glaze was exposed to the ash whereas the other side, not facing the fire, has a more uniform colour. Thomas Alexanderson likes these unpredictable effects. “You never know exactly how a piece will turn out,” he says. “I also like it when you can see traces of the hand of the potter in the final piece. Each piece has a memory etched into it from the time when it was made.”

His pieces are marked by the insignia T in a square plus his brand name Thomas Drejare, which means Thomas the Potter. He likes working in large formats and many of his circular bowls are about one metre in diameter. “Is this art?” I ask referring to the bowl. “You can put fruit in it if you like but many people hang these bowls on the wall,” he replies. “I like making teapots too because they are functional but yet works of art.”

His teapots come in a multitude of salt glazes and often have a multi-faceted surface created by cutting the clay with a knife. The salt glazes are various metal oxides known by exotic names such as tenmoko, chün, shino, celadon and ox blood. The latter describes a blood red glaze which Thomas has used for one of his teapots – the perfect pot for a rooibos drinker! The most expensive teapots sell in his studio for about SEK 1400 each and often come with matching mugs and cups.

Thomas Alexanderson has become a well-established potter in southern Sweden after 40 years working in Onslunda and he has built up a large customer base. His studio is open from 11 am to 5 pm for visitors throughout July and the first half of August or by appointment.

He produces a large output of pottery but the method he uses is painstakingly slow. Each firing of the oven takes 12-14 hours and he and his sons usually chop the wood themselves. This is truly a handicraft and each piece he makes is unique in its own way: “You can come and see the process,” he says, inviting visitors to see him at work at his potter’s wheel. “Experience the living surfaces of the pottery where the flame has licked and the ash has fallen.”

For more about Maria Ekberg, visit skapa.krukmakeri.se

For more about Thomas Alexanderson, visit www.thomasdrejare.com