Keramikerns trädgård en oas på Österlen

Maria Ekberg keramikI Hammenhög har Maria Ekberg hittat en ny egen form för sina skulpturer- frökapseln.

-Det är en hyllning till Hammenhög. En påminnelse om hur viktig trakten är för allt som vi odlar i våra trädgårdar. Frön som fruktbarhetssymboler och som handelsvara.

Maria Ekbergs trädgård är fylld med dessa kraftfulla skulpturer. I rabatterna syns frökapslar som placerats ut över hela gården. En del med en rostig stjälk av järn andra med betongfundament.

Trädgården är en osynlig oas från vägen. Granne med byns bensinstation göms en rosengård, en köksträdgård och galleriet tillsammans med verkstaden. I luften finns en doft från alla rosor och en doft av nybränd keramik. Rosorna är  nytt intresse som antagligen snart är en del av utvecklingen av Maria Ekbergs konstnärskap.

Galleriet och ateljén är öppen från påsk till jul. Under sommaren fylls gården av kunder från hela Europa. Många är de som återkommer.

– Jag har varit verksam i Stockholm, Gränna, på Öland och nu är jag här på Österlen. Det är så roligt att få möta mina gamla kunder som hittat hit. I Gränna arbetade jag i 20 år så många som återkommer är från den tiden. Andra har redan hunnit få min ateljé som ett självklart mål för sina utflykter i sydöstra Skåne.

Varje dag är en utmaning. Det är mycket som ska göras förutom arbetet i verkstaden. Då gäller det att hitta egna deadlines.

– Ska jag åka bort så har jag märkt att det är lättare att komma i gång. Då hamnar jag ofta i en egen tid. En plats där bara leran och mina visioner får utrymme. I ett flöde av idéer. Då är det inte lätt att sluta.

Arbetet med att skapa keramiska föremål tar tid. Det är långsamma processer som efter flera veckor ger ett resultat. Ingen vet vad som sker under de timmar som faten, skulpturerna och kopparna är inne i den glödheta ugnen.

– Varje ugnsöppning är som en spännande film. Det är alltid något oförutsett som händer i värmen. Det är som att öppna ett paket med en överraskning.

En alldeles speciell doft av bränd, torr jord sprider sig från ugnens ventiler. Men keramikern får vänta. Det är först efter många långa timmar som ugnens och föremålens temperatur är så låg att dörren kan öppnas. Då får Maria Ekberg och vi som kommer till hennes oas vid Ystadsvägen uppleva något traditionellt och något helt nytt, något i Marias egen design.
Läs mer på Maria Ekbergs egen webbplats

Jag fuskar vilt och planterar ett eget Österlen

fusk 1

Åh, det är så härligt att jag kan fuska. Plantera strandtrift, gullvivor och en lavendel tillsammans i en kruka och låtsas att det är försommar. Triften påminner mig om alla sommardagar på väg ner till sommaren i södra Sverige. Oftast var det inte förrän vi kom fram till Haväng som vi såg de små rosa bollarna på stranden.

Nu har det varit en vår som kniper ihop och inte vill släppa fram det gröna, sköna. Istället har jag planterat ut narcisserna i lökrabatten och tagit vara på påskliljorna som stått ute sen påsk. Nu lyser rabatten gul och vem som helst kan luras att tro på att de har växt där hela tiden.

Det är avlångt vårt land och just denna majmånad är det ovanligt tydligt. Nästan varje morgon när jag går ut så gnistrar trädgårdsmöblerna av nattfrosten. Det har knappt kommit två mm regn så hela världen lyser okragul. Något litet smalt grönt strå finns invid söderväggen.

Jag längtar efter frodigheten. Efter trädgårdar som dignar av fruktträd som står i blom. Efter fält med gul raps och potatisblast som börjar sticka upp. Det är inte vintern när temperaturen går ner till minus 30 som är jobbig vid älvens strand, det är månaden maj som inte vill börja någon gång utan bara väntar på en signal om att det är dags att grönska.

Då är det skönt att drömma om en försommartur ner till Östelen. Att prova på olika krogar och kaféer under matrundan i slutet av maj. Kolla in kartan till alla 40 olika hantverkare, kaféer, butiker och boenden. Hoppas att det finns plats nu när jag har bestämt mig lite sent.

Ett bra tips är att om man som jag bestämmer sig sent så är det lättare att göra det nu i maj. Inte lika praktiskt under semestern.

Det är annorlunda att tänka på hur en resa till sydöst skulle kunna vara, och en tröst. Jag har så mycket att se fram emot att dessa iskalla morgnar och tvekande knoppar, inte stör mig längre.