Från Oden till en fantastisk trädgård i Smedstorp

Gamla Bryggeriet, SmedstorpOm inte stranden eller konsten lockar, följ med Karin Erlandsson på en historisk tur.

Ta sikte på Tomelilla och väg 19 så kommer du till byn Skåne Tranås, där kan det vara värt att gör ett stopp och njuta av den härliga bymiljön. Skåne Tranås var en gång ett viktigt vägskäl och en betydelsefull mötesplats. Här fanns gästgifveri och skjutsstation där man kunde byta hästar. Byn hade också egna marknader och var dessutom ett religiöst centrum i trakten. Byns storhets tid är visserligen förbi, det blev så när järnvägsknuten Tomelilla växte fram, men man kan fortfarande ana historiens vingslag. Svenska Turistföreningen har ett mycket populärt vandrarhem här och vill man äta en härlig måltid så är Daniel Berlin krog det absolut bästa!

Nu åker vi vidare mot Onslunda.  ”Odenslund är ett gammalt namn uppkallat efter en offerkälla i närheten där man offrat till Asa-guden Oden. Byn var för 50 år sedan en stor by med mycket folk, järnvägsstation, hotell och en hel del småindustrier och hantverksföretag. Byn var känd under namnet Borstabyn och borstbinderiet hade anor från 1800-talets mitt och gav många bybor levebröd. I boken ”Onslunda- Borstabygden” kan man bl.a läsa om att företaget varit kunglig hovleverantör i 30 år med ryktborstar till kungens hästar! Namnet ”Borstakungen” inregistrerades 1951 som varunamn och hade som mest uppemot 50 anställda och 1990 såldes företaget och drivs idag under namnet ”Scandborst AB”. Idag kan man besöka cafét, affärs- och utställningslokal.

Har man tur så får man ta del av hantverkstraditionen ”in live”!

Även hembygdsmuseet är väl värt ett besök.

Onslunda kyrka är uppförd 1862 på samma plats som en medeltida kyrka tidigare fanns.

Tar man av norrut på vägen mot Vitaby så har man på östra sidan Onslunda sten, som är ett unikt naturområde med bok- och avenbokskog på mycket stenig mark och man förflyttas bakåt i tiden direkt! Stengärden, öppna ljungbevuxna gläntor, hagmarker, härlig lövskog och landskapet har säkerligen ytterst få ingrepp under 1900-talet. Följ med till Gårdslösa och Smedstorp genom att klicka här ….

Ramslöken – en trendig delikatess som växer vilt

ramslokRamslöken – en trendig delikatess som växer vilt

Intresset för de nordiska smakerna ökar. Restauranger som Noma i Köpenhamn renodlar och lyfter fram det platsspecifika. Begrepp lånade från vinvärlden så som terroir blir allt vanligare att använda när man ska beskriva smak även på mat. Var det odlats, betats, skördats – allt spelar roll. I linje med detta har en bortglömd delikatess kommit på modet, den vitlöksdoftande ramslöken som växer vilt i våra marker. I stora bestånd breder denna fantastiska primör ut sig i fuktiga och skuggiga lövlundar. Hos oss är det fritt att plocka, i andra landskap är den fridlyst.

Karin Fransson är en av de svenska kockar som regelbundet använder sig av ramslöken på sin krog på Öland. Det var också i hennes kokbok De sju årstiderna som jag lärde mig hur den ser ut. Och när jag själv fann dem för första gången var lyckan total. Jag var ute i en sank skogsdunge där stigen sviktade av väta. Våren hade kommit och min hund Morris grymtade av glädje av alla dofter och spår han fick upp. Ett ledde honom rakt ut i det svartgeggigaste diket och jag försökte få stopp på honom. Jag tvärnitar, framför mig breder ett mindre hav av gröna blad med vita skira blommor. Inser inom loppet av en halv sekund att detta är ramslök! Att de ser precis ut som på bilden i Franssons kokbok där hon sitter på huk och luktar på en nyplockad bukett. Jag bryter ett blad och smakar försiktigt, de är mycket snarlika den giftiga liljekonvaljen. Jo, smaken av vitlök kommer direkt när jag testar med tänderna i det saftiga bladet. Jag rusar hem och hämtar en stor kasse, sekatör och börjar plocka. Till middagen den dagen blev det ramslökspaj med chèvre, till den en grönsallad med både blommor och blad från ramslöken blandat med huvudsallat.
Hämta Ramslöksrecept

Linné beskriver

Allium ursinus är det latinska namnet. Allium står för lök och ursinus kommer från ursus, latin för björn. Rams är ett indoeuropeiskt växtnamn. I folkmun kallas den ofta för skogsvitlök och engelsmännen kallar den för bear´s garlic. Vad björnen har med växten att göra är dock inte helt klarlagt. Men enligt en engelsk sajt som helt ägnar sig åt ramslöken så skulle björnen enligt folktron kalasa på löken efter att ha vaknat från sin vinterdvala. Därigenom skulle deras matsmältningssystem komma igång och de skulle få tillbaka sin styrka.

Arten är känd sedan medeltiden och brukar räknas till klosterväxterna. I Sverige växer den inte längre norrut än Uppland, d.v.s. ungefär samma gräns som för eken. Den första noterade uppgiften om dess förekomst är från 1741 på Gotland. Det var självaste Linné som uppmärksammade den utanför Lummelunda kyrka. Han beskrev den så här: funno vi en ört som växa mycket ymnog. Rams kallades örten, som här växte under buskarna. Roten var en avlång lök, omgiven av borster. Bladen voro lansettlika och nästan till skapnaden like bockeblad. Stjälken var kvarterslång, helt bar, på ena sidan flat och på andra kullrug. Han slutades med en balja (spatha) som var vit, utur vilken många blommor kommo utur en punkt vardera med sina särskilte blomskaft. Han fortsätter och skriver att bönderne berättade om denna att där hon växer, fördriver hon andra örter och ogräs, varpå vi hade ögonskenliga prov: ty under de buskar där ramset växte, stod ingen annor ört. Bönderne sade oss ock att hon av dem planteras i humlegårdar, därmed fördriva hundkaxor och annat ogräs. Boskapen berättades gärna äta henne, men att mjölken och smöret därefter blevo stinkande som av vitlök.

ramslokOrdentligt med sting

Man kan även odla ramslök och dra upp den från frö. Växten är vacker med sina lansettformade blad och blommor likt vita stjärnor. De sprider sig villigt och breder ut sig i stora bestånd. Den trivs i fuktiga marker i skugga eller halvskugga under lövträd. Mina första växte i en gammal park i närheten av Skurup som genomströmmades av vatten. Ramslöken är släkt med gräslök och vitlök, men här använder man inte löken utan bladen och blommorna. Särskilt de outslagna blomknopparna är något alldeles extra att ta vara på! Ramslöken går i blom i slutet av maj, så det gäller att vara beredd! De blir perfekta drinktillbehör om man bakar in dem i en bit smördeg tillsammans med get- eller fårost.

Lisa Förare Winbladh är en annan matkreatör som vid olika tillfällen lyft fram ramslökens förtjänster. När jag först hittade mina gick jag in på hennes blogg för att diskutera mitt fynd. Lyllo!, sa hon och rekommenderade att jag förvällde bladen lätt innan jag fryste in det som jag ville spara. Därmed förhindras oxidation och jag kan ta fram mina påsar under vintern och mixa bladen till såser eller soppor. I sin artikel menar hon att man ska laga så enkelt som möjligt med ramslöken. Hon tipsar om att finstrimla och sedan blanda i smör som får smälta över stekt fisk eller på rostat bröd. Ett annat förslag är att slå in små kokta nypotatisar i bladen och doppa i smält smör. Bladen går utmärkt att blanda ner i en sallad som med fördel dekoreras med blommorna som har en ännu mer intensiv vitlökssmak.
Det är ordentligt med sting i dem!

ANNA GUNNERT

Margareta Forslund ett konstnärskap

Margareta Forslund Allt hänger ihop

Det stora vackra huset utanför Simrishamn inrymmer allt: galleri, butik, ateljé och bostad.
Här ryms nästan hela Margareta Forslunds konstnärskap.
Den vackra miljön bjuder en sällsynt kombination av vila och energi – allt är inrett enligt feng shui. Besökarens blick fängslas av blanka tygrullar, eleganta konstföremål och barnbarnens leksaker. Stämningen värmer hjärtat: här finns generositet och öppenhet. Genom fönstren faller det speciella ljuset, blandningen av hög himmel och hav.
Margareta Forslunds egen webbsida här

Bergslagen

Margareta Forslund Design är en saga som började i Bergslagens skogar. Bland granar, mörkögda tjärnar och i bruksmiljö växte hon upp. Vägen från Högstaboda till det vackra vita huset i österlenskt skimmer kan synas lång. Med tiden och hårt arbete har Margareta Forslund blivit en välkänd och uppskattad kläddesigner och konstnär. Hur började det? Hade hon med sig allt detta från hem och uppväxt?
– Det började med en gammal uttjänt buss. Min kusin och jag, vi var i 12-årsåldern, fick den.

Vi skruvade ur hela inredningen. Här skulle byggas sommarstuga! Vi fick ihop en hel Gevaliaburk med skruv. Det är inte svårt att inse att miljön erbjöd en speciell frihet. Hon och kusinen rodde långdrag, drog upp gös och sålde till fiskbilen. Innan Margareta hade slutat skolan fick hon för egen del tillgång till skolsalarna för trä- och metallslöjd. Efter yrkesskola och lanthushållsskola arbetade hon som teckningslärare på Lindesbergs nybyggda skola i ett år.

Hon formulerar sig efter platsens och tidens livsfilosofi: – En får ta sig före.

Utforska tekniker och material

Så småningom började hon på Konstfack.
Beslutet var inte okomplicerat – det fanns andra önskemål om hennes framtid i familjen.
Studierna sammanföll med 60-talets politiskt omvälvande år, vilket påverkade utbildningen. Det var inget som hindrade.
Parallellt med de egna studierna undervisade hon på konstkurser. Under åren som följde startade hon flera verkstäder och butiker i Gamla stan. Hon arbetade med metall, framför allt silver, efter en stor donation från Bolidengruvan.
– Jag är periodare, förklarar Margareta.
Jag utforskar olika tekniker och testar hur material går att använda – och det sker i intensiva perioder. För tio år sedan sa man att det inte går att färga betong. Då var jag tvungen att göra det, förstås, och skapade ett system på åttio färger.

Förflyttar ljus

Genomgående för Margareta Forslunds skapande – oavsett material och teknik – är ljuset.
– Jag har hållit på och förflyttat ljus livet igenom, säger hon och visar de LED-ljuslysande vallmoblommorna i akryl, bland annat visade i Marsvinsholms skulpturpark.
Tillsammans med dotter Elin har hon även gjort en installation på Arlanda.

Formspråket

Det andra särdraget i hennes skapande är det skulpturala formspråket. Det gäller också
klädkollektionerna som blivit hennes adelsmärke. De utgör en bas i hela hennes konstnärskap och företagande. De vackert skurna plaggen – från grafiska festkläder till eleganta regnkläder – och tillverkade i exklusiva material fångar uppmärksamheten på långt håll.
– I mina plagg måste man räta på sig och lyfta blicken – man får en annan hållning.
Se mer av Margareta Forslunds design klicka här

Mode

Det började redan 1973 på modemässan i Köpenhamn. Margareta var nybliven mamma för andra gången och kämpade för framtiden. Finland var där med en enorm blåvit monter som drog allas blickar till sig. Vad göra i den konkurrensen? Margareta klädde sig i en av sina vackra aftonklänningar, sträckte på sig och gled sakta nedför rulltrappan fram till sin egen monter. Varje gång hade hon en svans av intresserade efter sig.

Continue Reading

Åsa Melin – skulpturer med särskilt sinne för närvaro

Åsa Melin PeppingeEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan i Peppinge. Men i skolhuset och på Österlen har hon varit mycket längre än så. Redan 1972 kom Åsa hit för första gången. Det var jul och hon firade den hos släktingar i Borrby. Länge hade hon då vetat att hon ville lämna storstan för att söka sig en annan tillvaro utan störande, bullrande yttre intryck. Tiden i stockholmska Vällingby och Solna var förbi och en vandring uppför klitterna vid Löderups strandbad blev som en uppenbarelse. När hon kom upp på krönet denna vinterdag och havet och stranden bredde ut sig framför henne, visste hon med absolut säkerhet att det var här hon skulle bo, verka och leva.

Det nya livet började två veckor senare. Då hade Åsa hittat praktikantjobb som hon kombinerade med barnpassning. Hon bodde först kvar i Borrby, men efter att ha åkt förbi den tomma skolan i Peppinge ett flertal gånger, vaknade tanken på att äga det. Hennes övriga familj bodde då fortfarande kvar i Stockholm. Åsas mor reste ned för att titta på det och drömmen blev verklig. Flyttlasset gick den 5 juni 1973, med sig hade de möbler från en lägenhet, som snabbt försvann i de stora salarna, resten inhandlades under loppisrundor på Österlen. Familjen hade aldrig haft hus tidigare, det var en helt ny erfarenhet som väntade. I början var allt mycket enkelt inrett. Skolan hade varit nedlagd sedan några år tillbaka. I köket fanns endast ett handfat att tvätta sig i och en kokplatta att laga mat på. 

De inledande åren varvade Åsa sina vistelser i Peppinge med konststudier. Skolor som Konstakademien och Valand gick bort då hon inte kunde tänka sig stadslivet, istället blev det först vävning, konst och mat på Skurups folkhögskola som sedan kompletterades med ett extra skräddarsytt år i textil. Därefter följde Capellagården på Öland innan det blev två år på Östra Grevie med textil, foto och keramik. Textilen var hela tiden det centrala, men även måleriet pockade på. En av hennes lärare som var avogt inställd till kvinnliga konstnärer sa sarkastiskt, när Munka Ljungbys nystartade konstskola öppnade, att det är inget för er som sitter och virkar grytlappar. Då jävlar anamma sökte hon sig dit med omedelbar verkan! 1980 föddes hennes son Johannes och hon slutade på konstskolorna för att börja leva sitt liv som professionell konstnär i Peppinge på heltid.

Föremål, fragment

Denna sommardag sitter vi i hennes skönt överbelamrade ateljé och samtalar. Snett bakom mig skymtar köket där buddistmunkar och Maria med Jesusbarnet samsas i vad Åsa kallar lekfönstret. I ett hörn står en hög gjutjärnskamin i flera våningar, längs ena långväggen löper en gammal köpmansdisk med lådor fyllda med arbetsmaterial och redskap och på arbetsbordet ligger små skulpterade ansikten i lera. På väggarna märks en reproduktion av Vermeers målning Flicka med pärlörhänge uppnålad intill en svit rödtonade laveringar av Leonardo da Vinci från en gammal kalender, där bl.a. Testa di S:ta Anna återfinns, jämte bilder på kyrkfönsters glasmåleri. I ateljén står även sängen och markerar en tillvaro där arbete och liv tycks vara del av en och samma helhet, där det inte finns några givna, skarpa gränser.

  • Jag skulle aldrig kunna jobba i en steril ateljé. Jag behöver alla saker, bilder, uppslag, lappar, föremål, fragment, skisser för att idéerna ska komma till mig. Jag skapar inte i ett tomrum, i ett vakuum, utan som en högst specifik del av ett större sammanhang, säger Åsa.

Continue Reading

Nya besöksmål på Österlen

Kart_buttonseÖsterlen kan stolt presentera årets nya besöksmål på ”det bästa på Österlen”

5. Äventyrscampen Ett spännande ställe för äventyrslystna stora som små, familjer, kompisgäng eller företag. Här kan du Äventyrsgolfa med familjen och ta en fika eller boka kick-off med medarbetarna. 

26. Eriksgården Du kommer längta tillbaka till deras bärbuffé, ett smörgåsbord fylld med bär glass och andra nyttigheter. En stor lekpark i bondmiljö där de små t.o.m kan hoppa i hö och en lifestylbutik i årstidernas tecken. Eriksgården som är ledande inom bärodling, har även självplock. Alla Eriksgårdens bär odlas självklart giftfritt.

29. Eva Bjurman recycled glas  En glashytta som speciliserat sig på att återanvända engångsglas i sin produktion. Här skapar Eva nya sköna föremål av använda ölbuteljer eller annat glas som vi har gjort oss av med.

33. Karl Fredrik Eklaholm Med fart och kreativ energi skapar Karl Fredrik trädgård och miljö, i hans underbara gård i Hagestad, här fyller du på din inspiration, kommer hem med några växter eller miljödetaljer.

34. Österlens Glashytta har på några få år etablerat sig på världskartan för glaskonstnärer med glaskonstnären Elna Jolom. Du kan besöka hyttan och se hur det varma glaset formas till kraftfulla glasskulpturer, ibland i kombination med järn. Behöver du ladda din kreativitet är det här ett riktigt kraftställe.

35. Carina Hägg Design Fantasifullt med färg och stil blandat med gamla möbler, fantastiska foton och andra härliga inredningsdetaljer. På sin gård vid väg nio har Carina Hägg kreerat en inspirerande miljö med i första han sina egna kvalitativa textiltryck, dukar, sänglinne, kuddar och tyg på rulle. Allt för att skapa det personliga hemmet.

39. Alma och Arthur Ett av de trendigaste inredningsställen på Österlen gamla och ny industridesign, blandat med själfulla möbler, prylar och textilier från Indien. Att överskottet från försäljningen går till att driva en skola för indiska flickor gör det här besöksmålet till något vi är mycket stolta över att få rekommendera.

 

Österlens hällristningar- en kärlekssaga

Lena AleboDet började på hotell Svea för 13 år sedan. Det kunde ha varit en kärlekssaga eller en god Piratenhistoria men var istället våra första stapplande steg mot ett europeiskt bronsålderssamarbete. Forskare från hela världen hade den gången samlats i Simrishamn för att lyssna på varandras senaste rön och besöka hällristningarna på Österlen.

Idag har kontakten med svenska och europeiska universitet lett till en hel rad program för allmänheten, bevaringsåtgärder och dokumentationstillfällen om och för de österlenska ristningarna. Tanken på ett skånskt hällristningscentrum placerat i Simrishamn har också väckts.Vi har tillsammans med Svenskt hällristningsforsningsarkiv förstört våra knän med att krypa runt på flera av de större hällarna, för att med hjälp av stora pappersark och karbon, göra frottage. Avbildningar som sedan scannats in och blir en viktig dokumentation för framtiden. Som allmänt intresserad har man de senaste åren kunnat följa med på hällristningsvandring, gå kurs i hällristningsdokumentation, uppleva Hällristningar by night med belysning av bilderna, bronsåldersmåltid och berättelser av olika slag, delta i den interaktiva utställningen Petroglyfiskt som kopplade samman bronsåldern och den senaste utställningstekniken och lyssna på föredrag.

Man finner också nya hällristningsbilder och omtolkar redan kända. 2010 kom en helt ny häll i dagen i Brantevik men tidigare ej skådade ristningsmotiv som en hand och förmodade adoranter/tillbedjare likaså fann hällristningsinventerare hästar på en häll helt nära stranden sydost om Yxornas häll 2011. Kiviksgraven är ständigt under luppen.

Just nu ligger en ansökan inne hos Creative Europe för ett större samarbete mellan Italien,Tyskland, Danmark och Sverige i projektet ”Trading and travelling in the Emipre of the Sun”. Österlens museum tillsammans med Kiviksgraven/Asmiroca kulturarvsupplevelser är en av deltagarna i projektet.

Målet är att koppla samman viktiga hällristnings-och bronsåldersplatser i Europa på en gemensam digital samlingsplats. Intressant och spännande för Österlens del är också att alla de mest välrenommerade bronsåldersforskarna i Norden av idag alla använder Österlens hällristningar som material i sin forskning. De senaste åren står Österlen i centrum i böcker av och projekt ledda av Jonathan Lundström, Joakim Goldhahn, Ulf Bertilsson, Catharina Bertilsson, Johan Ling och Peter Skoglund

Torsdagen den 3 mars kommer undertecknad att hålla ett fastlagsbulleföredrag på Österlens museum om Ny forskning kring Österlens bronsålder. Då kommer det senaste inom europeisk arkeologi som berör Österlen att redovisas och diskuteras. För att presentera samma forskningsrön öppnas den 11 juni en uppföljare till den av alla åldrar uppskattade utställningen Petroglyfiskt. Den nya heter BronzeTech och berättar liksom den förra om bronsålder med hjälp av ny teknik. Nu fokuserar berättelsen på handel och resor för 3000 år sedan.

Så man kan säga att sagan inte ännu nått sitt slut och kärleken till hällristningar består.

Lena Alebo

Museichef/Österlens museum

Keramik och krukmakeri på Österlen

Thomas drejareVad är det som gör att det är så många keramiker på Österlen? Det är finns nog lika många förklaringar som det är keramiker? Men några anledning kan vara den underbara miljön, intresserade och keramikkunniga kunder och att befinna sig i ett gott sällskap med andra duktiga keramikkolleger.
Nu har vi gjort det lite enklare för dig att hitta de olika keramikerna på Österlen, detta är en önskan från flera av våra besökare under sommaren. Bland dessa keramiker kan du finna finstämda keramikskulpturer,  hantverksmässigt bruksgods och fantasifulla keramiska skapelser för trädgården. Du kommer nog att hitta din egen hovleverantör bland dessa skickliga keramiker och krukmakare verksamma på Österlen.

Galleri Brännorna Thomas Alexandersson är mästerdrejare och en skicklig keramiker som specialiserat sig på saltglaserat stengods bränt vedugn, hans produktion sträcker sig från bruksgods till konstföremål. 
Thomas keramikverkstad och butik finner du på vägen mot Onslunda från Vitaby
Onslunda, Brännorna

Maria Ekberg gör stora frökapslar att placera i trädgården eller i hemmet, du kan även finna ”de perfekta vaserna”, stora tunna temuggar och ett och annat uppläggningsfat ovalt eller på fot. 
Väg 9  mellan Ystad och Hammenhög
Ystadsvägen 53 Hammenhög

Åsa Melin är skulptör, hon är välkänd för sina lågmälda väktare, som med ett hemliga budskap talar till dig.
Peppingevägen 256, Peppinge

Charlotta Unger  skapar charmig keramik med mycket guld det sticker ut & glittrar till!!
Hon finns mellan Backåkra och Sandhamamren – söder om landsvägen
Östra Kustvägen 1338, Löderup

Argilla Krukmakeri gör handdrejat stengods och porslin till lyst eller vardagsbruk. Anders Hägg sköter hela produktionen från sin drejskiva.
Serviser, skålar, terriner, te-kannor och mycket mer växer fram ur leran. Krukmakeriet med gårdsbutik finner ni 500 m. väster om Löderups Kyrka. Sommarfilial i Kåseberga  Hamn.
Norråkra gård, Löderup

Keramiker Elisabeth Kajsa Palm är en hantverksskicklig keramiker som arbetar i lergods och stengods, här hittar du bruksgods.
Frans Löfströms väg 19, Baskemölla

Keramika Fantasia är välkänd för sina trädgårdspjut i häftiga glasyrer, hon skapar även i konst i Raku. 
Du finner keramikverkstad och galleri mellan Bollerup och och väg 9

Jon Leifsson fångar rörelsen och känslan i sina skulpturer. Möt hans levande skulpturer i galleriet på skånegård Gimlelund
Gimlelund Bäretoftavägen 20, Lövestad

Elna Karin Holgersson
Östra Kustvägen 912 mellan Kåseberga och Löderups Strandbad

Annika Äikäs Keramik
Kraftgatan 26, Löderup

Louise Ebbmar
Krukmakaregården
Södra Mellby 6, Kivik

Lotta Zerrander 
Sandby, Borrby

Saga Keramik
Elisetorp, Stenshuvud

Kajsas Konst & Keramik
Karakåsvägen 29, Kivik

Vallis Design
Biogatan 3,  Gärsnäs

Att göra på Österlen för nyfikna vuxna och vetgiriga barn.

Lövgroda vid Stenshuvuds nationalpark

Lövgroda vid Stenshuvuds nationalpark

Här är några bra tips för dig som vill komma hem med en alldeles extra upplevelse att berätta.

Vi börjar i den tidiga historien på
Naturrum vid Stenshuvud, här finner du en intressant och lärorik utställning med fri entré med mycket att upptäcka för stora som små.
Du kan även gå på guidad tur i nationalparken.
Varje dag kl. 13.00
Guideturen tar ca 1,5 timme, samling vid naturum.
Kostnad: 25 kr för vuxna och 10 kr för barn.

Måndag: Guidad tur till Stenshuvud en vandring med duktig naturguide, du får kanske se något så spännande som lövgrodor? Garanterat kommer du att få veta mer om områdets historia och växter. Väl uppe på Stenhuvud kan du meditera över den hänförande utsikten.

Tisdagar kl 13: Kulturvandring
Människor har varit här sedan stenåldern. Idag tittar vi närmare på kulturlämningarna i nationalparken.

Onsdagar kl 13: Guidad tur till Stenshuvud en vandring med duktig naturguide, du får kanske se något så spännande som lövgrodor? Garanterat kommer du att få veta mer om områdets historia och växter. Väl uppe på Stenhuvud kan du meditera över den hänförande utsikten.

Torsdagar kl 13: Växtsafari
Stenshuvud är ett av Sveriges artrikaste områden. Många växtarter trängs på liten yta! Idag dyker vi ner i denna rikedom.

Fredagar kl 13: Guidad tur till Stenshuvud en vandring med duktig naturguide, du får kanske se något så spännande som lövgrodor? Garanterat kommer du att få veta mer om områdets historia och växter. Väl uppe på Stenhuvud kan du meditera över den hänförande utsikten.

Lördagar kl 13: Får du veta mer om Heden, sandhed är en ovanlig naturtyp och här kan du se backsippa, borsttåtel och stor sandlilja. Under sommaren häckar den sällsynta fältpiplärkan, mitt ute på sandheden.
Läs mer om Stenshuvud 

Ales stenar
Kör till parkeringen i början av Kåseberga och vandra upp till Ales stenar. När du njutit av utsikten och tagit de obligatoriska bilderna. Kan du gå ner till Kåseberga hamn och äta stekt sill med potatismos en klassiker du inte bör missa.
Läs mer om Ales stenar 

Glimmingehus
Gör ett besök i norden bäst bevarade medeltidsborg, fascineras av stenen och de ståtliga  bygget som står väl bevarat än idag. 

Visningar dagligen kl 11, 12, 13, 14 och 16 ingår i entrén
Läs mer om Glimmingehus

Svaneholms slott ligger i en vacker park vid Svaneholmssjön utanför Skurup i södra Skåne och erbjuder en intressant blandning av historia, kultur och natur. Båtar finns att hyra och man kan fiska i sjön eller promenera runt den på en vacker och spännande naturstig.

Svaneholms slott är en av Skånes mest intressanta slottsanläggningar.
Läs mer om Svaneholm slott

Väktare till skydd och tröst av Åsa Melin

Åsa MelinEn mjuk medeltida Mariasång spelas på låg nivå. Den ljusa sopranen fyller salarna i den gamla skolan hos Åsa Melin i Peppinge. 

Länge var måleriet det centrala, men en dag började lusten till det tredimensionella skapandet att tränga på. Och det blev ansikten, säregna ansikten som med låga röster talar ur det förgångna och som har en alldeles särskild förmåga att stanna i minne och känsla hos den som en gång mött dem. Väktare kallar hon dem för, vänliga sådana. Första gången de kom till henne var hon hos sin syster Ida i Stora Köpinge, med sig dit hade hon en klump lera för att ha något för händerna. Och händerna formade ett par ansikten.

  • Jag blev förvånad, det var inte folk jag kände igen, säger Åsa. Annars när man skulpterar fritt blir det lätt en blandning av familj, vänner – denna gång var det helt andra personer som trädde fram ur leran. De kom från förr, men var ändå så levande.
  • Jag tänkte inte så mycket, men provade lite till, det tryckte på – och är det något som är meningen så får man göra det så länge det kommer. Och det har inte slutat än utan bara accelererat.

Ansiktena bär med sig sin historia, ibland har de ett namn och emellanåt frågar hon var kommer du ifrån?  Tidigare ville hon inte påverka betraktaren av det avslutade verket utan lämnade tolkningsutrymmet helt fritt. Idag ser hon annorlunda på saken och hon delar gärna med sig av deras namn och det som de bär med sig.

  • De har kommit hit för att berätta en historia, säger Åsa. De kommer från olika tidsepoker och olika folkslag. De representerar alla dem som inte fått vara med i den offentliga historieskrivningen, det är inga grevar och baroner, kungar eller furstar, utan vanligt folk med sina enskilda liv och historier som vill få kontakt och vara med.

Galleriet har öppet året om vilket innebär många möten. Påsk till augusti är den utåtriktade tiden, då är det mycket folk i rörelse som besöker galleriet. Åsa påpekar vikten av att var och en blir väl bemött och säger att huset fungerar i stor utsträckning som social scen. Stolarna är därför många hos Åsa, där kan man sätta sig en stund, hämta andan och försjunka i sina tankar, vila i nuet och i upplevelsen. Ofta kommer djupa frågeställningar upp om livssituationer. Skulpturer och målningar föder frågor och väcker slumrade känslor som plötsligt kan få ytkänning. Många blir berörda, någon kan börja gråta stilla och galleribesöket slutar då med en varm kram. En besökare frågade till och med om han inte skulle kunna få rulla ut sin sovsäck på golvet och stanna i den speciella atmosfären hela natten. Lugnet kommer sedan i september när tiden för sig själv tar vid.

  • Möten är för mig något av det viktigaste i livet, det kan vara att möta en sten, en blomma eller en människa. Alla möten betyder något, även dem med mig själv, säger Åsa som helst arbetar om natten, gärna flera påföljande nätter.

Du kan möta Åsa Melin och se om det finns en väktare för dig själv eller någon du tycker värnar och väldig mycket om på Galleri Peppinge.

Text Anna Gunnert / Österlen 360°